Victory too

Ny blogg :)

2010-05-12T00:11:00.000-07:00

Blogg Marigot Bay 11 maj -10

Att redogöra för alla uteblivna bloggar är varken kul eller givande.
Hälsa och familjeskäl har fört oss till Sverige.

Nu är vi sedan 1 vecka ombord igen och har upplevt både Sainte Anne på Södra Martinique och Pigeon Island i Rodney Bay där årets evenemang, St Lucia Jazz Festival, gick av stapeln. Ett gigantiskt evenemang.
Vår vän Albe Francois har inte bara tittat till vår båt utan överlämnat den i ”Nyskick”.

Vädret har blivet varmare och det är över +28 grader i vattnet. I luften så varmt att man ibland tycker att det kommer varmluft från ACn., vilken vi kör oftare än tidigare.
Det finns mycket att serva ombord efter 1200 övernattningar sedan vi sjösatt i April 2009. Med tanke på att vi utnyttjat Victory Too ca 20 gånger mer än en normalt seglad båt, så är vi lyckligt lottade med kvalitet på grejorna rakt igenom.
Till skillnad från tidigare är vi ”bara” 2 ombord och sänkt tempot så att det kan bli tid till lite läsa och en blogg.

Vi har dock klarerat ut från Marigot Bay för att ta oss till Bequia med start när solen går upp 05.50 för att hinna göra ca 55 M utan att stanna på St Vincent som inte är världens bästa ställe.
Ikväll blir det att äta ute (inne finns inte) men det är live music där.

Allt väl ombord.
Varma hälsningar
Annette och Anders

Tänk vad ett snapsglas kan göra

2010-02-15T01:40:00.000-08:00

Lördag 13 februari

Vår position är Pigeon Island, W Guadeloupe, där Cousteau gjorde många fina undervattens filmer. Det går normalt många båtar med dykare och snorklare till Pigeon Island, men idag är det svår dyning så de är svårt att få ombord folk från piren. Vågorna slår högt. Vi ligger på redden och märker inte så mycket och av detta. Vi tar vår dinge ut till Pigeon Island. Fin snorkling med många vackra fiskar.

I morse var båten grå. Nedfall av fin aska från Vulkanen på södra Monserat är aktiv och en annorlunda vindriktning har fört sotet hit.
När vi seglade förbi häromdagen på väg till Antigua i lovart om Monserat så var synen läcker, en vulkan på 10 M som ständigt ger ifrån sig rök och damm, en Jätte skorsten, otroligt!

En försommar när vi seglade med våra vänner från Norrköping, Eva och Göran, konstaterades vid sillunchen att det fattades ett snapsglas inköpt på Antigua. Jag berättade att det var en födelsedagspresent från Annette och Oscar, när vi var på Antigua över nyår 2003. Göran med horisonten långt borta sa: ”Det är väl bara att segla dit och köpa nytt.” Nu har vi gjort det, nästan lika som förr med lika fina fiskar som man finner på korallreven.

Vi fick ett vintrigt sms från Berit med bild från Marstrand, vacker väder, is i hamnen och minus 10 grader. Här är det normalt 28 grader varmt. Just nu plaskade det i vattnet och en nyfiken sköldpadda tittade upp. De dyker ofta snart igen, men de ger ett trevligt inslag. Det gjorde också valarna vi såg igår på bara ca 200 meters håll. De sprutar verkligen fontäner när de andas och då förstår man att de är gigantiska bestar man gärna håller sig på avstånd från. Detta gäller särskilt när den stora stjärtfenan går i luften då de dyker. Att få en hit där är nog värre än att gå på grund.

Antigua, English Harbour med bla Nelson Dockyard är en naturlig Hurricane Safe hamn med en fin atmosfär där vi låg på redden 2 nätter.
För att ge bilden av hur ”stort” det är, så räknade vi 22 st Röda topplanterna. Det har man om masten (för flygets skull) är minst 50 meter hög. Jag tror inte vi kan samla ihop så många i hela Skandinavien. Bland dessa segelbåtar fann vi båtar som Ranger och Valsheda, men även världens största En mastare Mirabella, vars skrov lätt rymmer en Engelsk dubbeldäckare. På Mirabella kryllade det av både besättningar, ingenjörer, mekaniker, hantverkare och oändligt med putsfolk. Den största båten utan hyrd besättning var nog Victory Too ändå.

För att det skall vara tryggt, bekvämt och trivsamt måste allt fungera väl ombord såsom kyl, frys, pumpar, elektronisk watermaker, hydralik, winschar och generatorer. Sedan vi lämnade Sverige har vi seglat ca 7500 Miles, motsvarande ca 220 x Marstrand-Skagen och allt har fungerat väl.

Det blåser nästan alltid NO-SO och man ankrar i lä dvs Väst om öarna. Allt från Grenada och norrut. Överallt allt finns det höns som går mer eller mindre fritt på gatorna och då finns det givetvis också en Tupp eller flera. Dom har det gemensamt att inte kunna klockan. Man garderar sig med att gå tidigt till sängs för att vara uppe med Tuppen.

På vår väg söderut har vi ankrat vid Il de Sainte, en fransk ögrupp och där finns en fantastisk krog på stranden. Där fanns det igår Hummer meny. Krögaren/Kocken hämtade allteftersom, humrarna han hade i en bur som stod i vattnet på stranden, ca 3 m från vårt bord. Även på bättre ställen är klädseln Casual dvs shorts och pikétröja och mer behöver man heller inte för värmens skull. När det är kyligt blir det ca 24 grader på natten.
Som Fralleman tar man dingen till Boulangeriet och får färska krispiga baguetter och varma croissanter. De med smör på……
På lördag är vi på Martinque för att få ombord vänner från Ledberg, Peter, Birgitta och Louise. Dom säger sig redan ha resfeber. Hur skall det gå i värmen.

Vulkandammet har avtagit, så nu får vi hosta mineraler och städa ALLT. 500 liter vatten har redan gått åt för att spola båten ovan ifrån.
50 cm tjock is i Smögens hamn är inte bättre.

Allt väl ombord

Varma hälsningar
Annette och Anders

Sköna februari

2010-02-08T02:13:00.000-08:00

Nu går fullmånen upp en stjärnklar himmel.
Igår gick temperaturen ner under 24 grader, vilket är väl nästan rekord.
Med familjen Hanson, Åsa, Patrik, Vincent, Helois och Walter ombord hade vi en fantastiskt trevlig vecka.Under denna vecka fick vi de första regnskurarna av kaliber och kände inte att det var som vanligt.
Ile de Saint ca 20 M syd om Guadelope var första anhalten. Fortfarande franskt med franska baguetter, croissanter och pain au chockolat som finns att inhandla från kl 07.00 på boulangeriet.

Beslutsvåndan låg i om bad gällde före eller efter frukost. Eftersom Annette gjorde stor fruktsallad hann vi med både och.
28,4 grader gör att lille Walter med sina flytdynor på överarmarna känner sig både trygg och bekväm.Den närliggande sandstranden gjorde hink och spade sin rätta. Klart verkade det som att det var ett omvänt förhållande mellan ålder och energiförbrukning på stranden.Värmen kräver ständig koll på vätskebalansen. Ett intag om ca 2 liter vatten per dag är normalt.

Dominica ytterligare ca 25 M söderut är en självständig stat sedan 1995 blev då fritt från Greate Britain. 2 år senare hemsöktes ön av David en förödande orkan som kostade många liv och mycket stor ekonomisk skada. Många länder har givit sitt stöd bla USA, Kina och Venezuela. Tidigare ”ägare” GB och Holland har visat ointresse.
Gänget ombord på Victory Too fick dock en guidad tur med Edison, som gav oss mycket visdom när han tog oss upp för Indian River.
Numera får båtarna uppför Indian River endast använda åror. Inga utombordare är tillåtna. Vid vändpunkten på Indien River finns en bar, en belöning för den miljömedvetna.

Middag avnjöts på Big Papas restaurang 10 meter från strandens brus och goda fiskrätter, eller rättare sagt skaldjur, Mums!
Nästa dag gör vi en Heldagstur runt Dominica. Guide denna dag var ”Budha” Fransois. En Dominica native med bla 6 års universitetsutbildning i botanik. Så mycket kunskap som Budha förmedlade, går inte att beskriva, men att se honom med en liten sten knäcka upp en kokosnöt han fann vid vägkanten inger respekt. Både mjölken och kokosen var nice. Det går att leva på vad naturen erbjuder!

Allt ifrån djungel till tropisk regnskog. Viss bambu växter 4-11 m/år. Dominica har nederbörd på mellan 1-3 inches/vecka. Översatt i snö blir det min. 50 x 25 cm om året dvs 12 – 36 meter….
Budha hade även erfarenhet av både havssegling och utförsåkning.
128 år blev en dam på Dominica. Budha åt samma kost som denna dam. När vi jämförde våra kostvanor låg vi enl. Budha ganska bra till. Skillnaden var kött, öl och vin. Om detta betyder 30-35 år på livslängden är valet enkelt. Om inte annat är det ganska sent att välja om…
Förutom all info om miljö, botanik, kultur och tradition fick vi bada i Sötvatten (de har 365 åra som rinner ut i havet). Vi fick även en massagedusch i ett häftigt vattenfall i djungeln. Snacka om att känna trycket.
Dominica är mycket miljöinriktat trots sin låga BNP, men de har förstått att deras orörda, oförstörda natur är en långsiktigt oersättlig resurs. Strategin är klar. Bevara Dominica som det är.
Tips: Sätt Dominica på ”Places to visit before You die!”
Inte skriver man gärna om misstag, men om det bara gäller några EC dvs valutan som gäller de ej franska öarna i Västindien East Carribean dollars (2,68 EC=1 US dollar).
Nästa dag beställde vi färskt bröd av en lokal man som uppsökt vår båt. Han kom som avtalat, men brödet var köpt på Supermarcadon och ej lilla kvartersbageriet. Brödet var i plastpåse och datummärkt förrgår…. Det är inte läge för reklamation utan bara att gilla läget och rosta gårdagens överblivna bröd.
Nu har månen gått så högt på himlen så att den inte syns ovan Biminin, kl är 21.30 m a o läggdags.

Vi lever med solen som går upp och ner vid 6.
Mätt av Biff Rydberg, gjord på råvaror från Gran Canaria känns måndagen välkommen med lite ordinarie arbete.
Det är en devis, att 1 dag till havs kräver 1 dag i hamn.
Alltid är det något att stå i.

Livet ombord är ljuvligt.

Varma hälsningar
Annette och Anders

Ensama i WI

2010-01-25T06:24:00.000-08:00

Dags för en blogg

Efter 10 ofrivilliga laydays i Le Marin på södra Martinique är vi åter ute på havet.
En nervmuskelinflammation gjorde skepparen obrukbar och vår förre skeppsläkare Claes Möller fixade förtur till ortopedavdelningen på sjukhuset i Forte France. Beordrad vila och ordinerades häftiga tabletter.
Vi har seglat 3500 sjömil sedan vi lämnade Las Palmas, varav 2816 tog oss över Atlanten.
Det gjorde vi med över 8 knop i SNITT.
På ARC (Atlantic Rally for Cruisers) hade vi 200 båtar bakom oss och 15 kom i mål före oss i St Lucia, Västindien. Detta rendera i ett 3:e pris i vår klass.
14 dagar har aldrig gått så fort.
Enda skadorna var 2 kastblock och 2 lattor och Eric brände sig lite på ett löpande skot.
Det är ju fantastiskt vad 7 man (1 kvinna) kan åstadkomma tillsammans i en båt 24 timmar om dygnet i 14 dagar.
Trimma, segla, laga mat, diska, städa, tvätta, navigera, interneta, studera stjärnorna, måne, diskutera livet och berätta historier och fiska och få napp. Gert hann dessutom med att ge gitarrlektioner till Oscar och Eric. Gitarren donerade till båten.
Det finns inte utrymme att lovorda varken besättning eller segling tillräckligt på denna blogg.
Samstämmigheten om en fantastiskt positiv upplevelse är nära nog 100%.
Bara detta att segla spinnaker eller Parasailor som den heter 2000 NM.
För att inte tala om att köra rakt in i mörkret med + 12 knop utan att ha en aning om vad som är framför oss……..
Nu har vi på 2 månader serverat 400 frukostar ombord, gjort 20.000 liter vatten till dusch, dricka, tvätt och disk.
Vi har gjort 1000 koppar kaffe, 500 koppar te. Kylen har kylt 1500 öl och dricka.
För att klara detta har vi gjort av med ca 1000 kilowatt timmar.
Förutom att vi får kall öl och glass, seglar vi alltid med max navutrustning, autopilot, logg, ekolod, vindinstrument, chartplotttrar, radar, AIS, VHF, Sat com och varmvatten i duschen.
Hela båten är utrustad med LED lamport sånär som motorlanterna som ständigt lös upp spinnakern på natten.
På 2800 sjömil såg vi bara 3 fartyg, så lanternföringen var inte så viktig som spinnakern.
700 NM har vi redan seglat i Västindien sedan målgång och det är väll 200% av vad snitt svensken seglar på en säsong.
Vi strävar efter att alltid göra + 30 NM på 4 timmars vakterna.
Det enda man behöver ta på sig på vakten är en Life Tag som automatiskt larmar om du går över bord eller kryper ner i kättingboxen samt på natten gäller förstås flytväst.
Ingen fick heller vara på däck i mörker utan skepparens OK och vid rodret.
Efter att ha varit 7-8 personer ombord i 2 månader seglar vi fn ensamma efter Martinques kust med Guadelope som mål. 130 NM är ju ingenting. Vi ser alltid nästa ö även om den ligger 50 NM bort.
Tänk dig att se Skagen från Långedrag och inga grund, med stadig halvvind på 6 – 12 m/s. Det är som en stor hårtork i ett varmbad.
Tillbaka till dagsläget den 16 januari, så ligger vi på svaj i St Pierre på Martinque. Att se och höra hela byn och landskapet utan en kr i hamnavgift är skönt.
Vi seglar sedan vidare till Dominca, för att återuppleva gamla minnen från 1997.
Efter detta seglar vi till Guadelope för att hämta upp goda vänner.
Varma seglarhälsningar
Allt väl ombord.
Annette och Anders

15/12 Med fördröjning

2010-01-25T06:21:00.000-08:00

Annette:
Målgången blev spännande. 4 minuter efter oss korsade ytterligare en båt mållinjen.
Efter målgången kom en ARC båt ut med Rom Punsch och frukt. Vi firade målgången med champagne och Rom Punsch.
Kändes skönt att äntligen vara i mål. Vi gick dock inte in och lade oss i hamn utan ankrade upp utanför för att få möjlighet till ett bad före frukost dagen därpå.
Efter frukost gav vi oss in till Rodney Bay där ARC personal välkomnade oss. Sopor som vi samlat på oss under Atlantresan hämtades. Stämningen var hög. Sedan började saneringen av båten. Efter 14 dagar till sjöss är det framför allt pentryt som behöver en ordentlig rengöring. Hela båten rengjordes dock.
Alla lakan och handdukar lämnades in för tvätt, även om vi kört några maskiner under resans gång.
Lunch i land. Kändes ovant att inte äta ur en djup tallrik med sked.
Första natten på 14 dagar då båten inte lutar eller vajar åt olika håll. Sköönt…
Gert:
Sista dygnet i ARC-seglingen bjöd på fantastisk segling. Vi gjorde 223 nm de sista 24 timmarna innan målgång. God vind, rätt segel och handstyrning och lite extra adrenalin gav en snittfart på nästan 9,3 knop sista 24 timmarna. Det var en av mina större seglingsupplevelser störta fram i natten med fullt ställ uppe (mer än 300 kvm) i nästan kulingvindar och ändå känna att man har full koll. Märkvärdigt bra segel, den där Parasailorn som Annette har köpt.
In i det sista (de 3-4 sista dygnen) tävlade vi mot en italiensk 65-fotare, Bradamante. Även om det här egentligen inte var en tävling så blev det ändå så över tiden. Att slå Bradamante med 4 minuter på mållinjen var häftigt!
Vi gick i mål strax efter midnatt och trots den sena timmen kom Tim Wright, båtfotograf, ute i en lite gummibåt och plåtade oss. Vi plockade ned segel och ankrade upp i bukten utanför marinan. Ett tips vi fått i Las Palmas, för att man ska hinna njuta av ankomsten och ta ett morgondopp när man vaknar. Osannolikt nog kom arrangörerna ut med en välkomstpåse mitt i natten. Där fanns kyld Rum Punsch, en magnum Heineken, en fruktskål, en keps och en regn-cape. De sista förstod vi inte riktigt hur man skull använda med resten slank ned ihop med lite Champagne och annat gottis. Det var stort att sitta och titta på fastlandet efter de sista 14 dagarna till sjöss.
Dagen efter tuffade vi in till marinan i Rodney Bay Marina. Den har de senaste åren tydligen genomgått en stor förändring till det bättre och hade nu plats för säkert 300 båtar av normalstorlek plus en kaj för super-yachts. Livet vid kaj skiljer sig dock inte så mycket mellan Rodney Bay, Borgholm eller Marstrand. Skyltarna på krogarna är på ett annat språk och människorna talar annorlunda, annars är det mesta sig likt så efter någon dag hade vi kajröta upp till anklarna, hade städat igenom båten och oss själva, köpt cyklop och fenor. Kort sagt vi var redo för etapp II på vår resa: semester i Paradiset.
Marigot Bay
Första anhalten var Marigot Bay, lite söderut på StLucia. En liten oas i en djup vik, där engelsmännen enligt historien gömde sin flotta för sin motståndare. Här fanns en liten gullig restaurang precis vid vattnet där vi njöt vår middag. På dagen hade vi gjort en expedition in mot landet, vilket var en lång vandring i uppförbacke och sol, belönad med en kall pilsner i strandkanten när vi väl var tillbaka.
Soufriere
På StLucia finns två höga sockertoppsliknande berg, Les Pitons. Vi försökte hitta ankarplats mellan dem men fick gå tillbaka till viken innan som låg utanför en liten by som heter Soufirere. Namnet kommer av svavelhalten i berget.
Här gjorde vi bekantskap med Steven, en av dessa båtägande entreprenörer som möter en när man kommer till en hamn här. Steven ordnade bojplats, sålde 3 fäsrak humrar som hans mamma tillagade med alla tillbehör och ordnade slutligen en guidad tur till de varma vattenfallen avslutat med en kort guidad tur genom staden som var helt befriad från turistanpassade besöksmål. Staden kändes helt genuin och gav en liten bild av hur människorna här bor och har det.
På torget hade de direktsändning för lokalradion och Anders blev intervjuad på stående fot. Inslaget filmades och skulle sändas på kvällen. När Anders i framtiden hänvisar till ”känd från radio och TV” så vet ni vart det kommer ifrån.
Vieux Forte
En skithamn kort och gott. Gunnar mönstrade av, vilket var tråkigt. Vi svingade 180 grader i ankarkättingen och drog av en avlastningslina som skulle tåla 3 ton. Mycket märkligt med vindar mellan 2-20 m/s. Orolig natt.
Bequia
En förtjusande ö där vi la oss i Admirality Bay och njöt av en god middag iland. Nästa dag var layday, dvs vi gjorde inte ett vettigt skapandes grand, mer än att njuta av omgivningarna, bada och hänga på båten.
Morgonen efter gick grabbarna runt ön med båten och vi gamlingar tog en promenad över ön till Friendship Bay. Ett litet paradis i sig, utan kommers. En strand, en bar/restaurang och sen var det inte mer. Till och med jag lyckades tagga ned och spendera någon timme i en solstol. Vi åt en utsökt middag hos de svenska krögarna och gjorde tidig kväll.
Kvällar
Kvälllarna ombord blir korta. Vi harm ed oss den svenska vanan att man går och lägger sig på sommaren när det varit mörkt någon timme. Skillnaden är att här är klockan då ca 21. Inget nattsudd här inte.
Mayreau
En liten gullig ö innanför Tobago Cays korallrev. Vi knallade upp på ön ioch på krönet av ön satt tre små skolflickor i 8-12 årsåldern. Deras mamma sa åt dem att visa oss utsikten. Sagt och gjort tog de var och en av oss i handen och ledde oss först till kyrkan och därefter runt knuten dör en otrolig utsikt över bl a Tobago Cays och Union Island öppnade sig. Det såg onekligen väldigt rart ut att se Anders och Claes med var sin ivrigt pratande liten skoltjej i handen. Dom ville inget hellre ön att få visa hur vackert det var. Vi pratade sedan en stund med dem och mamman och insåg snabbt att de kunde väldigt mycket mer om oss än vi om dem. ”Sverige ligger mellan Norge och Finland” – inte någon stans i Europa!
Tobago Cays
Hästskorevet i Tobago Cays är vida berömt och bjuder fantastisk snorkling bland korallrev, akvariefiskar (fast här är dom liksom inte i akvarie, vilket är konstigt) och sköldpaddor. Revet hindrar Atlantens vågor från att rulla vidre och man ligger för ankar innanför revet med utsikt rätt ut i havet. Bakom oss låg några idylliska små öar med sandstränder som hämtade ur en reklamfilm.
Mitt i alltihop dök det upp två amerikanska motorbåtar, tre våningar höga och med upplights, dowlihgts, högtalare och deckhand. Lite patetiskt men de dämpade sig framåt aftonen.
Vi beställde grillad hummer av Romeo och han dök upp med en sällsynt god hummer som han grillat själv och smaksatt med vitlök och annat gottis. Det var sällsynt gott och en stor upplevelse att sitta i solnedgången och njuta av detta.
Wallilabou Bay
Dags att vända kosan hemåt. Vi startade hyfsat tidigt på morgonen och njöt av fantastisk segling. 5-7 m/s och 6-8 knop. Framåt eftermiddagen nådde vi Willilabou Bay, där man spelade in stora delar av Pirates of Caribien. En del kulisser och husen skådespelarna bodde i står kvar. Tyvärr har ingen haft råd att underhålla eller gör något av det, så mycket kulisser har tagits bort. I och för sig himla fräckt att smälla upp kulisser hos folk och sedan bara lämna dem kvar. Fast man vet ju inte hur det där gjordes upp förstås.
Vi gick upp på den lokala baren där vi trodde det skulle vara happy hour. Det visade sig vara rabatt på en EC dollar på ölen och de som serverade verkade inte så happy så vi beslöt att äta ombord, där Oscar och Claes tillredde en suverän Ceasar’s sallad, till vilken Annette letade fram ett av de utsökta rödvin som gömmer sig ombord på båten. I detta fall i min garderob tror jag.
Efter middagen lite musik quiz. Ganska ojämn fördelning av musikkunskaperna i besättningen så det slutade med att domarna vann med en poäng.
Rodney Bay
Imorgon når vi tillbaka till Rodney Bay där Bosse Bergström, som tydligen är en berömd kock, bjudit in oss att delta i ett svenskt julbord på hans krog the Edge. Hemlängtan börjar tränga sig på. Jag pratade idag med Linn som berättade att det fanns gott om snö hemma. Svårt att tänka sig när man är här, men det ska bli härligt att komma hem och träffa familjen och fira en förhoppningsvis vit jul.
På lördag flyger Claes och jag ut till Martinique och vidare därifrån till Paris. Hemkomst till Arlanda söndag kväll.
Några tankar
En resa som denna gör man inte ofta. Först veckan av förberedelser på Kanarieöarna. Inte mycket rast och ro men ett bra sätt att förbereda sig samtidigt som vi bunkrade båten.
När vi väl gav oss iväg kände i alla fall jag mig redo. Det gav också möjlighet att vara helt närvarande hela vägen över. Jag tror aldrig att 14 dagar i mitt liv gått så fort, men jag njöt av varje stund.
Efter att faktiskt ha seglat till en annan kontinent över 4 tidszoner var det väldigt skönt att få uppleva den nya kontinenten och ta det lugnt som vi gjort. Här är vackert, varmt, trevligt, gott och det mesta som man kan önska sig. Nu känns det dock väldigt lagom och suget att få åka hem till familjen och med lite nya ögon hitta rätt i vardagen igen. Perfekt timing!
Det är en mycket nöjd man som sätter sig på flyget på lördag!

Hallå hallå hallå Västindien - FRAMME!

2009-12-07T00:05:00.000-08:00

Hurra!

Kl 06.18 imorse svensk tid pep det till i telefonen. Victorytoo har nu anlänt till St Lucia. Resan har tagit 2 veckor och några timmar. Det skålades i champagne och rom och hela besättningen skickar en hälsning att allt har gått bra!

Ny blogg utlovas inom kort

Ha en fin dag!

Anna / Bloggansvarig

En "vanlig" dag på Atlanten

2009-12-03T23:22:00.000-08:00

Atlanten den 3/12

Claes

Att segla över Atlanten är att lära sig nya sömnmönster. Ett typiskt dygn kan se ut som följer;

Kl 00-04 sömn, som dock är orolig då båten forsar fram genom vågorna och ständigt rullar fram och tillbaka. Det knakar, fräser och understundom snarkar någon. Kl 03.00 tilltar vinden snabbt och ett oväder är på väg.
–Alle man på däck, ner med spinnaker och upp med genua. Tillbaka till bädden i en halvtimme därefter vakt 04.00-08.00. Vi forsar fram i 10 knop i en månskensgata. Klockan 07.00 går Oscar ner och bakar bröd i vår gasugn. Kl.08.00-09.00 serveras frukost i sittbrunnen, nu är alla vakna. Diverse rengöringsarbeten, dusch, sol och kallt Atlantvatten på akterdäck. Frivakt mellan klockan 08.00-16.00,kanske försöka sova lite men det är så svårt , eftersom det även efter 10 dygn finns mycket att tjöta om. Lunch skall göras och kl 13.00 serveras den i sittbrunnen. Kl 16-18.00 plattvakt, och därefter skall middagen förberedas. Under eftermiddagen har segel skiftats eftersom även vinden har gjort så. Dags att gå och lägga sig efter maten vid kl 20.00 för att därefter gå på vakt kl 00-04. Så till alla er som tror att vi bara glider fram på en räkmacka , kan ha rätt , MEN det är en macka med viss sömndeprivation. Just nu är middagen färdig och denna gång serverar Oscar fetaostpannbiffar, med morotsstatsiki. Skymningen sänker sig och Victory Too tar språnget in i den mörka karibiska natten

Regn på havet

2009-12-03T23:21:00.000-08:00

Atlanten den 2/12

Eric

Efter gårdagens fantastiska segling kändes det lite segt att gå upp i morse klockan 04.00. Det kändes svårslaget att få pressa båten så mycket men ändå känna att allt var under kontroll. Inte nog med det så när jag väl släpat mig själv ur kojen och fått på mig kläderna så hör jag hur det börjar regna. På med regnkläder också då. Trots att det är varmt på natten lyckas vinden kyla ner en lite under de fyra mörka timmarna man har på nattpasset, regnet på detta gör att regnkläder krävs. Jaja, regnet höll sig i tio minuter och sen dess har det inte regnat, efter att det regnat får även vinden möjlighet att återhämta sig och vi lyckades få lite fart på skutan igen. Efter frukost hissade vi gennaker, ”lagerborgen” som den blev uppkallad på seglingen hem från Southampton.
Jag har tidigare rapporterat lite om hur fisket har gått för mig och Oscar vi har även framställt en liten forskning kring detta. Jag kan nu med glädje och lite stolthet meddela att det tidigare framställda resultatet endast gäller för halva atlanten, Europa/Afrika halvan av atlanten.
Sen vi passerat halva resan har jag och Oscar haft träningsverk i armarna, inte från att styra båten, istället har vi det från att dra upp fisk och fiska slut på även den andra halvan av atlanten.
Senast för två timmar sedan rasslade det åter till i rullen och en wahoo satt denna gång på kroken, arbetshandskar på och det var bara att dra igen. Väl uppe och fast på vår stora ”hook” sitter denna metarlånga fisk på ca 10 kilo och sprattlar tills vi lugnar ner den med lite alkogel (den är inte bara bra mot svininfluensans spridning). Diskussionen om vad som skulle serveras till middag avtog snabbt och samtidigt som jag skriver detta bryns filéer från denna fisk i stekpannan. Vad som inte förtäljer historien är att fisken vi fångade till lunchen tappade Oscar när han skulle skölja av den en sista gång när han rensade den på badplattformen. Nu måste jag äta…
Fantastisk god fisk, serverades med potatis och vitvinsås som var lätt spetsad med lime.

Blogg 30-31 november

2009-12-03T04:27:00.000-08:00

Gert

Segling
Det är väl det här man kommer att minnas: 4-5 dagar till närmsta civilisation mitt i Atlanten står jag till rors i 12-13 m/s. Spinnakern är uppe och vi gör runt 10 knop. Det är mäktigt att i byar om 16-17 m/s få till en surf som varar 3-5 sekunder med en båt på 20 ton och drygt 300 kvm segel uppe och ändå känna att man har full kontroll över båten. En stor del av detta beror på vårt Parasail som ger en stabil gång även i hård vind. Båtens stora roder gör också att man har grepp om situationen. Koncentration är den sista komponenten. Tittar man åt fel håll eller konverserar övriga i sittbrunnen är det lätt att Sjöberg knuffar till en.

Slitage
Det är långt. Vi seglar cirka 2 700 nautiska mil, en sträcka som motsvarar Loftahammar - Visby tor 25 gånger, eller Marstand - Skagen 45 gånger tor.
När vi seglar hemma hinner det inte hända så mycket och vi är hyfsat nära kusten för det mesta. Här ute känns det som det händer mer och snabbare. Det tar bara någon dag för en tamp som ligger emot en annan tamp att skava av den. Det tar bara ett par dagar i grov sjö för att ett schackel som inte är åtskruvat, att skruvas upp och lossna. Ofta med en sjujädra smäll och gärna på natten!
Fenomenet kallas för chafing, eller slitage på svenska, är något man måste vara väldigt uppmärksam på under en överfart.
Vinden har blåst ca 8-10 m/s för det mesta, upp till 12-13 m/s. Vågorna är
2-3 m höga. Lite längre än vi är vana hemifrån. Vinden vrider ca 15-20 grader fram och tillbaka från grundläget. Under överfarten har den vridit från nordostlig vid Kanarieöarna till att nu vara ostlig. Prognosen är fortsatt ostlig under resten av seglingen. Sjön är i huvudsak nordvästlig men kommer ibland från andra håll. När vind och vågor inte riktigt är synkade kan det rulla rejält, upp till 20-30 grader. Då skaver och slår grejerna mot varandra.
På bilderna finns några exempel:
En gay till spinnakern som skavdes av – vi hade dubbla gayar och det var egentligen bara smällen som var otäck innan man såg var det var.
Ett kastblock som satt längst ut på spinnakerbommen och som fastnat i ett läge så att det inte kunde vrida sig. De sneda krafterna öppnade blocket brutalt.
Tampen till storens uthal började skava mot skothornet och vi satte dit en distans som skydd.Nocken på spinnakerbommen ser inte längre ut som när den tillverkades, då ett block legat emot och skavt rejäla märken.
Vi tog ned spinnakern mitt i natten för att kolla vad som ut som en skavskada, vilken tejpades i förebyggande syfte.
Diverse tampar har fått skavmärken och kortats av.
Vi går runt båten för att titta och känna på grejerna. Ljud lyssnar alla till och nya ljud undersöks. Lyckligtvis har vi inte drabbats av några större missöden (peppar-peppar).

Information
Jag har tagit på mig att vara gnist ombord och läser ned väder från vår norska spåman, vi läser grid-filer, får väder från ARC och tittar ut. Det är som hemma. Ibland stämmer det ibland inte. Det som inte går att förutsäga är lokala regnbyar, annars är det mest ostlig vind som gäller.
Vi får mail och positionslistor. Allt (utom personilga mail) tejpas upp i midskeppsgången i vårt ”information center”. På eftermiddagarna briefar jag övriga besättningen som hur vi ligger till och vilket väder det blir. Vi diskuterar sedan segelsättning inför natten och övergripande strategi.
Anders har hittills inte behövt använda sin befälsrätt utan vi har varit tämligen eniga i hur vi gör.

Praktikaliteter
Det är ganska varmt (26-27 grader i luft och vatten). Solen ligger på och man måste skydda sin vithylta lekamen från solen. Så fort man gör något blir man varm och lite svettig. Dusch finns ombord och Anders gör vatten varje dag. De 850 liter som finns ombord omsätts hela tiden och vi dricker vatten från tankarna. Varje person dricker 2-3 liter per dag.
Kläderna blir förstås smutsiga och ombord finns en tvättmaskin. Eftersom det är varmt ute soltorkar vi tvätten. Fast nu när vi träffat på squalls
(regnbyar) har vi gjort om förskeppet till torkstuga – mycket charmigt.
Att sova kan bli en intressant upplevelse. PÅ undanvind har båten vissa dagar ett rörelsemönster som en skadskjuten kråka. Vind och vågor från olika håll.
Ibland tar vågorna tag i båtens akter och vrider den, samtidigt som det kränger till uppåt eller nedåt. För att kunna sova har man slingerskydd i kojerna. Det är en duk man spänner upp längs med kojen och som hindrar att man faller ur. När man skall sova kan man t ex lägga sig tätt mot slingerskyddet och sedan bulla upp med en kudde på andra sidan. På rygg eller mage är en smaksak, men på sidan fungerar inte. Efter några dagar lär man sig rörelsemönstret. Det ska bli intressant att se vad som händer när man kommer iland med ett balanssinne anpassat för detta liv… Njutning Hela tiden får vi god mat, igår var det glass till dessert. Idag var det alle mans cigarr på akterdäck. Vi hade just slagit oss ned när det började ösregna. Vi satt kvar, garvade åt det hela och höll cigarrerna torra.

Claes

Så passerar vi c:a 1350 sjömil vilket är halva sträckan. Firar detta på det sätt som vår segling hittills har varit, med glädje, god mat och hårt arbete. Denna dag oxfilé och ett glas rött. Livet ombord har funnit sina former, vakter med segling, vila med prat eller sömn. En natt i månskensgata där Oscar och jag diskuterar abort, moralfilosofi samt om livet och sånt där, är något att minnas länge, länge.
Vi följer hela tiden vad de andra båtarna gör för distanser, vilka kurser de tar och hur vi skall segla. Gert vårt datorfreak, ger oss listor, väderprognoser från olika källor mm. Främst vår vi personligt väder från en norsk meterolog som skickar e-mail med förslag om väder, kurser mm.Navigering idag är högteknologisk och global. Peter Syvén följer hemma och skickar information via vackra färgbilder.
Vi ligger ju så långt fram att vi bara har sett någon enstaka båt under dessa 10 dagar. -It´s lonely at the top !!
De sista dagarna har vi kunnat segla spinnaker vilket ger en skön gång där man inte hela tiden i bädden känner sig som en gris på ett barbecue-spett.
Idag fiskas det på allvar och plötsligt blir det två napp på en gång. Oscar halar in en stor wahoa-fisk medan vi forsar fram i 9 knop, krävs styrka och listighet.
Glädje och krigsdans på akterdäck vidtar. Fisken tillagas i ugn med citron peppar och ratatouille.Vi omges nu av squalls vilket kommer från det nordiska ordet skvala och innebär små men intensiva värmeoväder som innehåller hård blåst och regn.
Dessa ser vi på natten med hjälp av radar.

En dag ombord är fylld av rutiner som inte är vanliga hemma. Vi vänder på ägg för att gulan inte skall sjunka till botten. Vi vänder på frukt och matar fiskar med övermogen frukt. Salladen är slut, de gröna tomaterna är djupröda, purjolöken har hälsat hem, men potatisen , apelsinerna, äpplena, och löken de mår utmärkt.
Sjukdomar , skador och hygien. Hygienen är viktig, vi är ständigt nyspritade, durken torkas dagligen, toaletter varannan dag. Eric har varit mest olycksdrabbad, med halsont, som kurerades med penicillin mest för att förhindra ev smittspridning, sen fick han en liten brännskada efter ett fall som löpte iväg, men fingret läker fint, med hjälp av fryst fisk och senare cortisonsalva. Anette fick té över framsidan , men även här hjälpte lite fryst mat, samt salva. Hälsoläget är således mycket gott. Dock har några båtar fått bryta, och idag upptäcktes en liten båt utanför tävlingen med stor roderskada.

Hur är det då med allt det där vi också skulle göra, sitta på däck, läsa böcker, tänka och fundera. Jo det hinns med emellan, och det gör GOTT.
De e gött å leeva !!!!!!

FYI: Halvägs

2009-12-01T04:50:00.000-08:00

Hej kära bloggläsare!

Enligt den senaste informationen som jag fick efter att ha pratat med Victorytoo i söndags är att de nu kommit halvägs på deras resa över Atlanten. Fortsätter de såhär kommer de säkerligen nå Västindien inom 1 1/2 veckas tid.

Nu väntar vi alla spänt på nästa inlägg!

Mvh

Anna, Bloggansvarig

Ps. Ingen fisk så långt ögat kan nå Ds.

EVOLUTIONEN FORTSKRIDER FORTARE ÄN TIDIGARE BEFARAT

2009-11-28T00:46:00.000-08:00

Eric

Vi har länge och med alla trix i boken försökt att övervinna fiskarna i atlanten. Detta inte bara för nöjets skull att fånga fisk, utan även möjligheten till att servera sushi lunch eller ungstekt fisk till middag. Nu efter en längre period av forskning har vi kommit fram till slutsatsen i vår, Eric och Oscars senare framställda forskning. Det är nu statistiskt säkerställt, med en 95 % säkerhet att ALL och då menar jag ALL fisk i atlanten har tagit efter många stormar ett stormsteg i evolutionen och utvecklingen och utvecklat vingar. Sedan vi lämnat Grand Canaria har vi inte sett annat än FLYGFISKAR i olika storlekar. Vi hävdar nu att alla fiskar har köpt vingar för pengarna. Claes bidrog med ytterligare pengar till vingar med att kasta i några cent för lycka i en manöver vi utförde. För att ytterligare säkerställa vårt resultat ska vi skicka ut ett frågeformulär till resten av ARC båtarna. Resultatet från formulären kommer snare att redovisas.
Nu kommer det bli fisk!!
Tidigare kända metoder för att fånga flygfisk kommer nu att användas för vår mättnad. Utan varken lina eller krok kommer vi nu att fiska på nattetid. Med endast en lampa kommer vi lura flygfiskarna att hoppa upp på däck, där vi smidigt har placerat en stekpanna.
Nog om detta, för nu
Morgonen startade tidigt för min del där jag började med att baka bröd till frukosten. Förtäringen av brödet fick dock vänta, då vi började dagen med att hissa Parasailorn för att få lite extra fart i skutan. Väl gjort styrs skutan på kurs mot St lucia med god fart på 8-9 knop. Frukosten avnjöts med det precis lagom varma brödet, kaffe, te, juice, fruktsallad och allt vad som brukar erbjudas ute på atlanten men inte i min mera i vanliga studentfrukost. Efter en lång avnjuten frukost ser vi båten som ligger på vår styrbordssida få problem med sin spinnaker och våra spekulationer kring vad som hänt sätter igång Vi kommer ganska snart fram till att det är fallet som gått av och att konsekvenserna med detta är att spinnakern hamnar i vattnet och mycket noggrant arbete krävs för att få upp den hel. Självfallet diskuteras även vad det är för båt, allt från katamaran till ”en blå båt” tills det att ett finkänsligt öga från vår optiker Gunnar ombord att det är en oceanis 47 vilket det senare visade sig att det var.
Stora generatorn sattes igång och det blev tvätt-, watermaker-, air conditioner-, elvisp-, micro- tid ombord. Utan att generatorn utnyttjades till fullo och den laddade även batterierna ombord.
Att passera 800 NM sedan start och även byte av tidszon då vi passerade 25° W och ställde då klockan tillbaka en timma, till Oscar och Claes förtret då det var deras vakt som förlängdes med en timma för att inte vrida för mycket på våra rutiner, firades i skymningen med en cigarr på akterdäck där vi nästan alla satt och njöt av livet.

Serrano

2009-11-26T04:35:00.001-08:00

Blogg den 25/11

Claes
Natten är magisk. De ljumma vindarna akterifrån driver båten fram i 9 knop.
Vi seglar fram i månstrimman. Några delfiner leker tafatt och Karlavagnen doppar nästan sin svans i havet. Solen börjat så stiga upp bakom oss med varma vindar från Sahara. Idag är det onsdag då vankas halvveckasfest. I kraftigt rullande fartyg steker Annette bacon och ägg till sju personer med nybakat bröd. Sällan har dagar börjat så bra. Då händer det… Blocket till lovartsgajen lossnar, alle man på däck. Oscar har förutseende hissat storsegel varför den kommer ner i sin strumpa utan skador. Vi finner att strumpan utsätts för stort slitage med små hål från block i toppen, dessa lagas av Oscar och Claes.
Vinden stabil varför vi seglar vidare med stor och spirad genua. Morgonarbetet är knappt avklarat innan 1:a lunchen är serverad. Vad sägs om sallad med egen stor hängande Serranoskinka. Vi har kommit in i våra rutiner och vakter, vilket innebär att ibland sovs det på de mest konstiga tider. Men det går an att sova på akterdäck medan kroppen sakta blir nyrostad. Vi finner ut att vi ligger bra till, och om vi inte leder så har vi i alla falla 200 båtar bakom oss. .
Efter lunchen sjungs det ett par stärkande sjömanssånger. Kvällen sänker sakta sig ner och vi vet inte riktigt i vilken tidszon vi befinner oss, varför vi bestämmer oss för att fundera över natten när vi skall ställa om klockor. Vi närmar oss sakta Karibiskt tempo. Kvällen avslutas med att Oscar spelar gitarr, och rekordsnabbt har lärt sig 7 ackord. Sjömansvisor ekar över Atlanten.

Oscar
Jag och Eric stack ju ut hakan lite inför avfärden och var beredda att axla hela matpucken med enbart infångad fisk. Hur har det då gått för oss? Jag vi har försökt och försökt men utan någon vidare lycka. Tråkningarna från Claes och Gert har haglat tätt. Ständiga frågor om hur det går med fisket. Vi har alltså nu i tre dagar släpat två drag bakom båten i nästan 300 sjömil (Dygnets alla ljusa timmar) utan ett enda litet hugg. Vi har spanat efter sjöfågel och hoppats att: finns det sjöfågel finns det små fiskar. Finns det små fiskar, finns det stora fiskar. Och det är dem vi ska ha! Samma hopp har tänts när någon siktat flygfisk. Fiskeolyckan består. Jag och Eric befarar att vi gjort rookie-misstaget och tagit ut segern i förskott. Dumt! Nästa som gäddfiske med Börje (morbror). Mycket snack och lite/ingen fisk.
Men nu till vändningen! Idag har det varit action på linorna. Det hela började med att vi käkat Serranoskinka från ben och det överflödiga fettet skulle slängas över bord. Vi hänger på lite sovel på våra krokar och mäskar med de större fettbitarna. Av sovel blir man kladdig och nere på dass, för att tvätta händerna, hör jag Claes skrik om NAPP! På kroken har vi fått vad jag tror är någon form av tonfisk. Kampen blev hård och jämn men besten gick segrande. Den lyckades kroka av sig själv i ett av sina hopp. Hela dramat finns filmatiserat på Gerts HD-kamera och man kan tydligt se hur min eufori byts mot djup besvikelse. (Den officiella historian är att jag släppte i väg den lilla fisken som den sanna djurvän jag är.)
Fisket låg naturligt lite på is på eftermiddagen efter denna besvikelse men vetskapen om att det finns fisk och att den gillar våra beten väcker hopp. Vi väljer att satsa stort och kasta ut en tredje rev, för att helgardera. Vi var ett tag inne på att Atlanten var utfiskad eller som det skulle stått på Aftonbladet: FISK CHOCKEN! Alt ALL FISKEN SLUT.
När solen precis gått ner vevar Eric in de tre revarna och finner inte så lite snopet att alla tre dragen är borta. Tafsarna ser ut som avslagna gitarrsträngar, och ska jag få låta meddela att det är grov utrustning. Vi påminns av att vi inte är i någon insjö och fiskar, utan här ute finns monster.
Imorgon skall vi vinna fajten! Peppar, peppar.

Ur kokbok på Atlanten

2009-11-26T04:31:00.001-08:00

Rapport från FC

2009-11-26T04:24:00.000-08:00

Den 24 november 19.30, + 24 grader och 24,6 i vattnet.
Det går fortare till Västindien än till julafton.
Hittills har vi utan att tumma på säkerheten, gjort nästan 200 sjömil/dygn.
§1, Happy ship, känns bra.
Härliga frukostar + 2 lagade mål mat samt Allemans kaffe på däck, däremellan driver Victory Too framåt med engagemang och gott sjömanskap där varje 10 dels knop räknas som helig.Nu är det mörkt och med spinnakern gör vi 8 – 9,5 knop. 300 m2 segel får båten att gå stabilt.Standarden ombord märks på energi och vattenförbrukningen.
Så länge något av elverken driver watermakern, som gör 110 liter i timmen, så tar vi vara på ALLA möjligheter till trevnad. En varmdusch är given.
Bob MARLEY svarade för underhållningen i sittbrunnen på eftermiddagen.
Fisket är det enda som inte haft framgång, trots två stora drag ute.
Vi har mat och matsedel för 21 dygn + nödproviant.
Hur länge vi seglar för att komma till St Lucia, har vi slagit vad om i sluten votering . Den som lever får se.
Allt väl ombord, där stjärnhimlen diskuteras i sittbrunnen.
Vänliga hälsningar till ALLA Er följeslagare!

FC Anders

Följ tävlingen!

2009-11-24T12:55:00.001-08:00

Godkväll!

Vill ni möjligen se hur det går för Victory too över Atlanten?

Följ tävlingen här : http://www.worldcruising.com/arc/viewer.aspx

Trevlig kväll!

Pics

2009-11-24T03:17:00.000-08:00

Gällande kommentarer

2009-11-24T01:18:00.000-08:00

Hej alla bloggläsare!

Besättningen på Victory kollar inte kommentarer på bloggen pga av begränsad bandbredd. Ni får gärna skicka kommentarer till victorytoo@kindgren.se

OBS! skicka inga bilder eller formaterade mail. Victory har bara en enkel web-läsare.

Mvh

Bloggansvarig Anna

Havet är stort

2009-11-24T01:17:00.000-08:00

Blogg Victory Too 23/11

Claes

Natten var mörk som Sudans avbytarbänk, Victory forsar,slingrar, kränger sig
fram i modiga 8 knop. Vågorna innehåller både gammal sjö och början till
passd. Frivakter har försökt törna in, the dream-team Gert och Eric har vakt.
Klockan passerar just 05.00, då händer det…….

Ett stort brak, segelfladder, motorn startas. Urhalet på storseglet har
släppt, seglet fladdra okontrollerat mot mast och vantspridare. Flyväst,
selar och sedan tre man på däck. problemet löses smidigt, vi har bara på
motorn i 15 min, inget skadat segel tack och lov. Färden återtas, se där det
mest dramatiska hittills.

Några delfiner med klart sociala talanger, följer vår båt i 20 minuter.
Morgonen gryr, lite kall men värms upp av vår sol, frukost intas vakt om
vakt. Vi skickar in vår position till ARC som också har koll på oss via den
lilla gula transpondern. Vi har gjort en mycket bra distans mellan kl 13.00
och 06.00 ,138 nm, vilket innebär att vi ligger bra till i startfältet.
Eftersom nattsömnen blev minimal förlöper dagen utan några stora projekt som
bakning etc. Oscar och Eric fiskar eller har på något sätt ute några
metrevar. Fiskarna här förstår inte vad de menar, således fetaostsallad till
lunch och en underbar fläskkotlett av Anette till middag. Vinden stadig
liksom kursen, c:a 230 grader . Vi strävar således sydväst, för att fånga
den riktigt goda passadvinden.

Några små embryon till sjömanssånger sjungs av Claes och Gert , som en
förövning till morgondagens gitarr och musikfrågelek. Vi har sett tre båtar
på avstånd idag ( havet är stort!!). Vi pratade med en engelsman som skulle
fira någon happy hour. Så tråkigt för dem att bara ha en!. Vi lovade att ha
ölen kaLL när de kommer till Luciaön.

Grönsakerna mognar när man seglar på värmen. Kan vara bra att veta att
sallad och purjolök, snabbt blir presenila. Gröna tomater blir nu sakta röda
och är himmelsgoda.

När jag nu kl 20.30 avslutar min del av bloggen så är Gunnar och Anette till
rors, och de andra har törnat in. Jag tänkte aldrig på att halva seglingen
sker i mörker , så är det ju inte under ljusa sommarnätter i Sverige.
Nu forsar vågorna in snett bakifrån med en våghöjd på c:a 3m så nu gäller
det ta spjärn med fötter och rygg i sjökojen.
God natt små vågor som kluckar…….

Bilder från starten i Las Palmas

2009-11-23T05:38:00.001-08:00

Katamaranjävel - 22/11 någonstans på Atlanten

2009-11-23T05:35:00.000-08:00

Eric

Klockan är tio över åtta, jag och Gert har precis gått av vår första vakt,
och starten för 2010 års ARC gick för sju timmar och tio minuter sedan.
Trippmätaren visar redan 64 sjömil vilket är en god start på en lång resa.
Tidigt i morse var vi alla igång för att se till att båten var redo för att
lämna kaj. Stämningen i hamnen var fantastisk och en trumpetorkester
spatserade på bryggorna med båttutorna som tjuter i bakgrunden. Tamparna i
bryggan lossade vi redan kl 11.00 för att vara ute i god tid för att slippa
trängas med de 220 andra båtarna som skulle ut ur samma hamninlopp som vi.
På vardera sida av piren var det fullt med människor som vinkade och
förmedlade sina lyckoönskningar. Många svenskar var på plats och tjöt ”HEJA
SVERIGE”.
Starten, som är trotts den långa seglingen är ytterst viktig, både för moral
hos besättningen samt själkänslan hos skepparen, gick förhållandevis
smärtfritt förbi. Endast en ”KATAMARANJÄVEL” som tyckte att en
styrbordsstart med motor igång var lämplig, till det hela var det nämligen
så att en styrbordstart i detta fall innebar ett ”KATAMARANJÄVELN” lämpligt
nog hade riktning åt motsatt håll genom hela startfältet. Nationaliteten
på ”KATAMARANJÄVELN” var Costa Ricansk och på Latinamerikanskt maner, skrek
de högt angående rätt om väg. Nog om dessa nu, kan hända att min vrede
återkommer lite senare. Vi startade med den nya Parasailorn, som är en
spinnaker med ett hål i, en fallskärmsliknande vinge och lite grejer i för
att stå bättre. Lite dåligt med vind i början, men efter att ha nått fri
vind, så satt den fin fint, som en smäck eller ni vet vad i ni vet vem.
Väl startade, valde vi att gå en sydligkurs och följde Grand Canarias kust
på lagom avstånd. Resterande båtar valde att gå längre från land och mer
öster ut i hopp om mer vind(tror vi). Vår mer sydliga kurs bedömer vi i
nuläget ha varit den fördelaktiga och det är inte många båtar i cruising
klassen, som är närmre St Lucia än oss.
Till middag lagade Claes en fantastisk kycklingfilé inlindad i bacon med
ris. Detta avnjöts tillsammans med en av dagens två tillåtna öl. Kaffet på
det och man mår ganska gött.Efter middag ökade vinden och vi valde att ta ner Parasailorn och har nu spirat ut genuan med spirbommen fast med dubbla nedhal så den inte ska röra på sig. Nästa vakt jag ska gå på är klockan fyra på morgonen (Nu skriker de DELFIN däruppe, första av många) och jag förväntar mig en fantastisk soluppgång som jag kanske beskriver i morgon.
Jo jag glömde en sak KATAMARANJÄVELN, fy fan….

Annette

Vår segling mot St Lucia har börjat. Känns tryggt och trevligt med den
otroligt duktiga besättning vi har. Morgonen började tidigt med en som vanligt god frukost. Sedan sjöstuvades det mesta febrilt. Skinkan hittades och hängdes upp längst fram i båten. Skor som använt i land tvättades noggrant av för att kunna tas ombord. Vi vill inte ha kackelackor på båten.
Vår tidigare amerikanska båtgranne kom och önskade oss lycka till på över
seglingen. Vi tog ett glatt farväl av våra goa norska vänner på Go Beyond.
Starten gick 13.00. Att se 200 båtar starta var stort. Nästan alla hade
spinnaker eller parasailor. God middag har serverat av Claes och Oscar. Mörkret har lagt sig och vi har nu tagit ner Parasailet. Vinden ökade upp mot 18 ms.
Seglar nu med spirad stor och spirad genua. Nu går jag och vilar för jag skall ha vakten 00.00 – 04.00 tillsammans med Gunnar.

Gert

Vill bara ödmjukt berätta att jag och min vaktkompis Eric hade förmånen att
sätta nytt fartygsbästa på eftermiddagen med den nya Parasailorn, Eric med
12,5 knop och jag med 15,7 knop. Det var häftigt!
På vår vakt kl 05.15 släppte uthalet på storen som började fladdra i vinden
Eric. Oscar och Gunnar for upp på däck och lyckades skära i uthalet igen.
Allt gick på mindre än 15 min under vilken tid vi körde motorn och får
straff för det. Det var det värt att rädda storseglet. Dock hade vi ett
dödsfall i samband med detta: en pytteliten bläckfisk hade inte klarat
stressen utan låg död på däck. Eric gav den en anständig sjöbegravning.
Klockan 07.30 blev det ordentligt ljust igen och vi njöt av en ny dag med
rejält med vind på12-15 m/s och vågor på 3+ meter. Atlanten är häftig!

Avfärd

2009-11-22T03:30:00.000-08:00

Blogg Victory Too 21/11

Claes

Morgonen gryr. Besättningen full ( av förväntan) och talig., Några snarkar. Nu är det finaldagen innan segling. Ett visst nervöst lugn infinner sig. Vad skall vi göra idag ? Har allt handlats? Har all rigg kontrollerats,?
Säkerhetsbriefing på morgonen där genomföringar, brandsläckare, livflottar mm gås igenom. Även här är vi välförsedda. Anette har dessutom inköpt en tryckkokare för att minimera risk för brännskador.

Anders och Gunnar på Captains meeting, med genomgång vad som gäller för starten imorgon Bl a skall alla utrustas med fendert längst fram över ankaret, skulle vi kollidera !!! Det är bara att gilla läget. Vi kommer att starta kl 13.00 imorgon strax efter racingklassen som startar 12.40.
Oscar inspekterar botten en sista gång med dykaggregat och Gerts nyinköpta undervattensvideo. Vi kan konstatera att endast en dykare bör bada i detta vatten. Filmen kommer att göra succé under långa vinterkvällar i Sverige. Dock är Victorys botten sträv ( inte len) som den skall vara. Vi far runt i hamnen tittar på andra båtar. Vi är fartblinda vad avser storlek. Det som hemma skulle vara gigantiska båtar är här ”middle size”.
Gert promenerar i stan fra i de besuttnas kvarter, där han blir inbjuden av en glad Senorita , men stoiskt går vidare med rakt huvud för att hitta cigarrer, och solglasögon.(Så kan det vara när man är +50 år) . Han kommer hem lycklig.
Annette och Anders har köpt överraskningar inklusive en stor Serranoskinka som har stuvats och just nu vet ingen var… Men det kommer att visa sig och kanske också lukta. Det sista stuvas, frysen, kylskåpet, kölsvinet är alla fulla liksom besättningen av förväntan. Värmen stiger, till 25 grader. Nu pratas det segling och buden ligger mellan 14-17 dagar. Väderrapporten indikerar bra starka vindar och högtryck den första veckan. Bakformar är stuvade bland Anettes kläder, frukten är vänd på och imorgon skall Eric vända på äggen(googla på Wikipedia om ni inte förstår varför).

Kvällen avslutas med middag på Pier 19 . Capprihinia, för och varmätt, gott rött vin. Ett sista glas innan Västindien. Så tackar vi varandra, önskar våra grannbåtar god vind och tur samt törnar in för sista natten i hamn.
Nu börjas det !!!

Skulle man önska följa oss under seglingen kan man göra detta på www.worldcruising.com/arc , vi har lite långsamt internet så vi har inte full koll var på sidan vi finns men det är på den sidan. Den som hittar oss skriver förslagsvis en kommentar på hur och var.

Ukulele

2009-11-21T01:05:00.000-08:00

Blogg 19/11

Gert

En dag kan lätt försvinna i ett virrvarr av små och stora händelser. Vi skulle bara köpa lite förnödenheter och packa i dem i båten. Uppdelade i tre grupper attackerade vi Las Palmas. Jag och Eric var avdelade i IKEA-kommandot. Vi inledde försiktigt med att besöka fyra av Las Palmas fem musikaffärer. Vi kunde snart konstatera att ön är fullständigt underutvecklad. Ingen stans fanns det en ukulele att finna. Vår tröst fick istället bli en ¾ stor gitarr till vilken vi köpte det fulaste fodral som sannolikt tillverkats. Gitarren var väldigt nedstämd när vi träffade den, men vi har nu muntrat upp den. När jag skriver detta klockan 24 har just Oscar spelat ”jag hade en gång en båt” med sång av Anders, Claes och Annette. Man undrar vart detta skall ta vägen. Förmodligen kommer vi att ha tränat in ett antal kommande hits på vägen över.
IKEA i Las Palmas är en chock för en svensk. Man tror att man är tillbaka på hemmaplan när man går runt bland KLIPPAN, BILLY, PEPPARKAKOR, SVENSK VODKA och KAVIAR. Vi köpte kuddar, garderobsinredningar, packlådor och julskinka till fam. Lagerbergs julfirande. Med lite julgranspynt i näven går man ut i 25 graders värme och undrar vem som ställt om almanackan. Klagar gör vi dock inte!
Efter ett idogt navigerande i Las Palmas kom vi slutligen till hamnen och dumpade dagens fångst. Eric och jag tyckte nog vi varit duktiga och handlat mycket. Vi fick dock snart möta våra övermän när vi åkte iväg för att lasta in vad Claes och Oscar lyckats handla på sig under en halv dag i varuhuset.
Efter en bättre middag infanns sig friden efter ännu en dag närmare det stora äventyret. Ikväll var det mycket snack om rating och vilka båtar vi måsta/borde/ska segla fortare än. Det känns tydligt att det inte ”bara” är en översegling. Tävlingsmomentet gör det hela än mer spännande.
Jag kan bara konstatera att jag är väldigt lyckligt lottad att få vara här just nu. Lika mycket som jag njuter av stunden ser jag fram emot nästa dag!

Claes

Dagen började med ett visst uppvaknande, dusch frukost och sen…
Oscar och Claes till stormarknad för bunkring. Efter 4,5 timmar, 10 kundvagnar, vatten 500 l, dricka 10 flak, bake-off bröd, för 21 dagar x 7 personer x 3 tillfällen per dygn, otaliga konserver, 20 kg kaffe, marmelad, kex bläckfiskkonserver, samt ett 60 tal andra ingredienser som behövs för 21 dagar à 3 måltider som fortfarande 7 personer skall inmundiga. Vi kan alla hyllor och gångar i denna affär, vi vet att alla varor vi ser i Sverige finns här men med en förskjutning i namnet. T.ex. köpte vi av misstag dekaffinierat kaffe, vilket inte är det bästa under trötta nätter på Atlanten. Vid båten skall alla kackerlackor utrotas, vilket sker med avprutningar av Gert samt dito avtorkningar, allas konserver mister sina etiketter, avspolas samt märks med t.ex. Gerts kalmaritiska kåv…=korv
Därefter sker stuvningen under ledning av stuvbiten Oscar. Båtens utrymmen är outgrundliga och enorma, varför allt nu är sjöstuvat. Besättningen så trött vacklar in på Pier 19 bra restaurant där mat ätes, vin drickes vilket får Gert i högform inbeställa kubansk cigarr och mörk rom. Vi gapar, beundrar, och passivröker. Imorgon skall alla färskvaror och frysvaror inhandlas. Denna båt är den mest vällastade båt som gives i denna regatta. Vad gäller besättning, mat, dryck och segel. Nu börjas det.-…-

Anders

Sol, lätt dagg, gummibåten över till Don Pedro som reserverat 8 frallor till oss klockan 08.00. Sedan är det full swing på besättningen. Att handla specerier för € 1000 i 10 kundvagnar kräver sin planering för att dels köpa det vi behöver och att inte handla med hjärtat och köpa fel. Ca 500kg mat för 160 mandagar kräver också sin planering och stuvning ombord.
Vi blandar denna upplevelse och otium med tryggheten att fått frusen julskinka från IKEA med att vi endast har 25 båtar framför oss i handikapp. Det betyder att har vi i cruising klassen fler än 25 båtar före oss i mål, så har dessa seglat ”fortare”. Jämför Hcp…
På fredag kommer fruset kött och frukt/grönsaker. Det är inte bara att handla efter köplusten. Frys och kyl måste räcka, 125l frys och 160l kyl räcker inte utan att ge avkall på normala kommunal varor. Claes och Oscar har fixat 3 veckors meny för att optimera menyerna under strikta förhållanden. Vi äter inte frystorkat och får både öl, mjölk, juice, te, kaffe och mycket vatten (3 liter per dag)
Nu har vi ätit och Oscar får, sittandes på durken, proffsiga lektioner att spela gitarr, ett instrument inköpt i rutigt fodral. Annette provkör datorn för att testa nerladdning av Routing program för överfarten som vi abonnerar på från en metrolog i Norge. Vi får löpande info om bästa kurs, väderprognos och båtens kapacitet. Det känns nästa som Volvo Ocean… Shore Crew! Inte illa.
Allt är under kontroll. Det är få fartygschefer som kan mäta sin besättning med min.

Förnödenheter är A & O

2009-11-18T22:26:00.000-08:00

Blogg 18/3 Victory Too Las Palmas

Claes
Natten orolig, kraftigt regn, rykten gick hemma i Sverige om någon form av Hurricane. Vi märke inte mycket, mer än lite dropp ner i bingen. Morgonen klar, fylld av dagg och förhoppningar. Frukost med nybakade bröd från Texaco-macken, kiwi, apelsin, yoghurt mm. Därefter började arbetet inför seglatsen. Uppskruvande av nätkorgar för frukt, inventering av tomma stuvutrymmen, Vår båt har nu mätts på längden , tvären och höjden av undertecknad, och det står klart att båten kommer att rymma all proviant vi behöver till Los Americas. Men det är inte lite, - Te x behövs minst 2,5 l dryck /person, 4 måltider x 7 personer x 20-25 dygn.
Hur mycket vitlök? Vilken olivolja? Varför har vi 400 påsar Earl Grey ombord? Hur stuvar vi torrvaror och oljefilter tillsammans? Hur många rullar toalettpapper behövs? Frågor som vi inte behöver ställa hemma.
Så blev det lunch och därefter för Anette och Claes genomgång av emergency care- Mycket välbekant men trevligt presenterat där helt riktigt magen som kroppens själ fick sin rättmätiga plats. I detta fall åskådliggjort av en lång veckad slang med en brandgul ballong i toppen- magen och en röd i änden-ändan. Constipation, tid på toaletten, dehydrering och småsår, se där vad vi har att vänta oss.
Därefter provsegling med den nya spinnakern- -para sail. En underbar röd-vit ballong steg mot skyn där vi guidade av Oscar och Eric löste alla problem. Båten sköt fart, gled som en globalkniv genom nymörad oxfilé. In i hamn, middag ombord, hotch-potch vilket är rester från en frys som snart skall fyllas av sovel.
Gert sitter och jobbar med datorn som ibland är den, ibland han men ofta den djäveln-. Den laddar ner allt utan att fråga oss, vilket som Gert säger: Ge fan i att ladda ner allt !. Vi vet inte vad datorn kommer att svara, men segling idag skiljer sig en del från Columbus överfart med kompass och död räkning.
Stämningen är god, kantigheter slipas av, roller utmejslas, vänskapen fördjupas. Nu väntar vi på vår sista besättningsmedlem, Gunnar som anländer på fredag.

Regnigt värre

2009-11-17T23:46:00.000-08:00

Blogg 17/11

Dagen började tidigt då det regnade i ansiktet på mig, vädringsluckan var öppen, himlen likaså. Regnet avtog, men lagom till dukad frukost satte det fart igen och inte ens biminitoppen kunde stoppa regnet och vi fick snällt avnjuta frukost inombords. I båtshoppen hörde Oscar att det inte regnat så här häftigt på tolv år. En numera olycklig båtägare hade sin båt förtöjd för nära en dagvattenbrunn. Under regnet sprutat brunnen vattnet ett par meter ut från kajen och fyllde hans 5 meters plastbåt, så pass att den sjönk. I övrigt har jag och Oscar förberett nätpåsar att stuva frukt i och även varit borta i fiskebutiken och skaffat tillräckligt med drag för att fånga både Willy, Williy II, Moby Dick och Hajen i Deap Blue Sea (Den som nästa äter upp Stellan). Mums fillibabba… Vi funderar på att avboka gårdagens köttinköp och satsa helt på att vi é änna riktiga goa storfiskare. Vi ser inga problem i att bära hela matförsörjningen på våra bleka (snart bruna) axlar.
Eftermiddagen bjöd på två seminarier där vi alla deltog. Den första av föreläsningarna inkluderade både hur man förebygger olyckor och hur man efterbygger båten vid olycka. ”Lyckligtvis” deltog vi även på den andra föreläsningen där vi lärde oss segla medvind (både spinnaker, gennaker och dubbla försegel) vilket vi förhoppningsvis kommer göra hela vägen ti St Lucia. Anders sov, ägnade sig åt sin choklad i fickan samt nyvunna broschyrer från entrén. Vad vi lärde oss var dock att en atlantsegling i tid kan jämföras med 50-100 vanliga seglingsdagar och att saker då slits fortare än vad det i vanliga fall gör, eller på samma seglad tid beroende på hur man ser på det.
Sakta men säkert blir båten färdigare och färdigare inför avresan som närmar sig. Ska bli skönt att lägga loss och stäva västerut.
EL & OL
Ps. Johan Stjernberg: Ankie Bagger och ”Where were you last night” rullar på stereon för att komma i rätt atlantstämning.

Claes, Annette o Gert
Morgonen började med underbar dusch. Tänk er att gå in i en duschkabin slösa på vatten, ha en pump som suger ut allt – i vår båt- lycka är inte lätt att definiera.
Frukostar intas med youghurt, knäckebröd, juice och frukt samt linfrö för magen.
Anders och Anette blev tack vare Ebba Curmans rättrådiga snabba införskaffande av de två sista doserna vaccin i Linköping vaccinerade i vä armen. De överstod detta väl, med bara sedvanlig ömhet vid sedvanliga morgonkramar. Stort tack familjen Curman-Perers.
Gert har köpt skor, vita snabba töntskor med luft i sig. Gerts ben är så vita att de ser ut som elfenben, men han är trygg i sin manlighet trots hudfärgade strumpor. Claes har köpt bruna skor och handskar efter föredrag om brända händer och skot. Anette har köpt en creme-färgad kort kjol att ha vid inseglingen till S:t Lucia . Annars har dagen varit delvis kontemplativ med funderingar kring livet, Atilanten och down-wind sailing, dvs med vinden. En sk para-sail tycks vara ett måste, vilket Vicory Too har insett. Vi inser efter föredragen, Atilantens storhet, långsträckthet och potentiella faror –upplevelser som väntar. Vår resa kommer att ställa stora krav på balansorganen, syn, känselkroppar, muskler leder och skelett. Ett ständigt slingrande mot Väst-Indien väntar oss. ARC-organisationen är imponerande, med många orehört rutinerade seglare, entusiastiska organisatörer, samt kunniga instruktörer. Kvällen inleds med ett magnifikt åskväder till havs . Nu förbereds kvällsmat med lax, sallad och lite sovel. Country i högtalarna, hade Hasse Öhman hört detta hade han gråtit- så vacker är det !!!! Gert och Claes har också i detalj redogjort för Anette avseende höstens fester där vi speciellt diskuterade Peter Nordensborgs fest, vilka som var där, vad de sa, och i så fall varför. Anette kände som om hon hade varit med.

TODO tar aldrig slut...

2009-11-17T00:28:00.000-08:00

Eric
Atlanten och Atlantic Rally for Crusiers (ARC) närmar sig med stormsteg. Nästan hela atlantseglingsbesättningen har nu anlänt till Grand Canaria och Las Palmas endast Gunnar saknas, men anländer snart. I mångas ögon kan båten anses vara klar, men i Anders ögon är båten aldrig klar vilket gör att en endless TO DO LIST finns ombord och antalet timmar kvar på listan är fler än antalet timmar som finns kvar innan vi ska starta atlantseglingen. Detta gör att båten förblir i toppskick och det är idag inget som inte fungerar, peppar,peppar.
Nu när vi är fler ombord och det är den första långa seglingen som står för stapeln har vi kommit överens om att antalet blogginlägg ska öka och tanken är att det ska komma ett inlägg med uppdateringar varje dag. Bloggen ligger redan från början alltså två dagar efter, vilket vi nu tänkte ta igen genom ett långt inlägg.
Enklast hade varit om vi kunde sätta oss med en flaska vin och ljuga ihop en historia för hela seglingen. Men med dagens teknik har vi möjlighet att även till havs att lämna dagliga rapporter för vad som händer, både ombord och runt omkring oss.

Oscar
Under dagen har båten myllrat som en myrstack. Gert har varit siliconepolack och silliconeat speglar och handfat med bravur. Anders har monterat nya spin locks på masten för nedhal och lift till spinnakerbommen och jockeypol. Eric monterar suggor till spinnakern och köper block. Oscar och Claes skapar meny och beställer vakuum-packat och fryst kött och planerar resten av inköpen för de 21 dagar som vi planerar matinköpen för. Skulle resan ta längre tid blir det soppa på spik och hårt bröd. Annette handlar vatten, letar pressure-cooke plockar undan och planerar vilka i besättningen som skall gå på de olika föreläsningarna, i diverse långfärdsseglingsämnen, som ARC håller för deltagarna.

Claes
Efter en långflygning från kall nord, till solmättat örike anländer Gert och Claes. Hamnen är mättad av segelbåtar, flaggor som smattrat i vinden. Flip-flops, 32 olika nationaliteter, alla båtar med aktern mot kaj, landgångar, skor att ha i land, flödande sol, 26 grader i luft och vatten. Vaggad sömn, i koj på babordssidan. Båten, vårt hem under 5 veckor, träningsläger i samlevnadskonst. Vacker pärla med alla bekvämligheter. Sitter nu i sittbrunnen, underbar sallad, gott rött vin, spännande diskussioner om atlanten, väder, svensk politik och allt som är väsentligt. Imorgon föreläsningar om rigg, väder och olycksprevention. Kanske också köpa ukulele, öva ”måste vägen till Curaco, gynga så”. Oscar mår rätt bra just nu, och Gert utrycker att det är ”maximalt”. Anders som är mer poetisk tycker att det är optimalt. Vi tänker på alla hemma, och önskar att ni alla kunde dela detta vårt öppna landskap.

Anders
När verkligheten hinner ikapp som Rickard S summerar, då står man inför Pärleporten. Nu har så många duktiga gastar kommit ombord att det är point of no return.
Vi måste hel enkelt lägga loss och dra på söndag.
Ett självgående gäng stuvar, fixar, bunkrar, mekar och förbereder med stor fermitet som grannbåtarna ser med respekt på.
1000 ting är fixade. Victory Too har aldrig varit i bättre skick och form.
När to do listan blir kortare, är man i ett bra läge. Eljest gäller dogmen, att en dag till sjöss, kräver en dag i hamn.
Det blir mer vila i väster. Nu har vi rustat för att segla undanvind. Och djävligt fort.
En snabb båt går stadigare i sjön. Oscar och Eric har polerat båten i botten .De hann även hjälpa en annan båt Moonraker att få sin skitiga prop. ren.
Två flaskor kall Cava blev belöningen. Kanske vore det bra att fylla dykartuben igen...
Vi känner att vi har luft under vingarna och snart i seglen.

The Victorytoo Crew

Per har något han vill berätta

2009-11-09T08:38:00.001-08:00

Efter en dryg vecka med 450 NM, 5 st öar, 3 st laydays och massor av intryck, vill jag gärna dela några med dig.

Att ge sig ut på den väldiga och djupa Atlanten i 16 m/s från det mysiga, varma och nyss välkomnande Madeira, mot några okända vulkanöar ca 300 NM längre söderut skapar många känslor. För A & A är det nästintill vardagsmat och jag tror inte att de inser hur mycket sjöben, sjövana, samspel och kompetens som de har byggt upp under de många tidigare milen.

Visst tar det ett litet tag att komma ikapp.

Även om knappsegling av en enormt stor båt är enkelt (även enligt Mårtenssons), men attans så svårt om man inte vet vad och hur man ska göra.

Även om man får egen dubbelhytt med dusch och AC, samt kanon god mat direkt ur frysen eller från det färska exotiska fruktlagret, så är båten liten på det stora havet och inget står still, även om man stannar.

Även om man nästan kan se allt och alla på GPS:en, AIS:en och Radarn, men visst dyker det upp okända konturer och ljus i månskenet i den stjärnklara natten, och i gryningen kommer stora stim med delfiner som nästan hoppar ombord, och rätt som det är kommer Moby Dicks karaktäristiska stjärtfena upp rakt framför fören, så visst måste man fortfarande vara vaken och ha en viss beredskap för att både el och hydraulik skulle kunna slås ut.

Alla har väl hört Anders idiom om att ”hon” ska vara i ”mint condition” (övers: If something is in mint condition, it is in perfect condition). En ambition som fortfarande är en verklighet efter flera tusen miles, men det går inte av sig själv, utan kräver mycket kunskap, tid och resurser, något som jag också befarade, därför kommer jag även i fortsättningen att blunda när jag kommer ombord på vår egen båt. Trots det känner man en viss delad glädje när Victory Too får postiv uppmärksamhet av kännare i hamnarna, både för vad Farr står för och när de undrar om hon är från i år.

Att segla i konstant fart mellan 8-10 knop och segla ifrån sjöarna oavsett om det båser över 13 m/s eller strax under 6 m/s trodde jag var förbehållit jollar och Volvo Ocean Race, men det var vår vardagsmat! Kanske hade de tre grå och den stora 240 kvm kondomen en viss inverkan?

Att mångfalden skulle vara så stor på och mellan öarna visste jag inte, utan i min enfald trodde jag att Kanaris var ett enda stort turistparadis med grisfester på olika öar. Det finns det också, men både klimat, natur och kultur visar på stora skillnader. Hit ska vi komma tillbaka, och gärna båt- och öluffa en längre period eller många gånger – Grekland har fått en konkurrent!

Det är förvånansvärt många i olika åldrar som är ute och seglar långt och länge. Mångfalden bland alla seglare som vi mötte var stor. Tror inte att vi träffade två ”tvillingar” som hade samma bakgrund, mål och motiv utan alla hade sina högst personliga skäl, båtar och olika resurser.

Viktigast före erfarenhet och resurser verkar vara viljan och lusten. Gemensamt för de flesta är att man gärna delar med sig till andra av sina kunskaper, erfarenheter och kamratskap.

Detsamma präglade stämningen ombord på Victory Too. Att man mår bra av att vara ombord skvallrar den uteblivna skörbjuggen, viktökning och en vacker brun platina över de synliga hudpartierna om.

Att Annette har blivit vår Bettan och Anders min lillebror är en annan historia under paragraf 18.

// Per

Goda vänner

2009-11-06T02:43:00.000-08:00

Bara den som varit ute och seglat och särskilt en bit från Sverige, kan föreställa sig att allting tar längre tid. Det finns dessutom mycket nytt att både uppleva och anpassa sig till.

Bara att få våra väntade försändelser, vilka redan var på plats i Las Palmas var ett pussel. Tur att mobiltelefon är uppfunnen för att inte tala om kontanter. Ta betalt kan dom.

Ett särskilt tack till Magnus på Blue Peter i Henån som fixade hit vår varmvattenberedare och Fanny på Lund Sails som ordnade med vår nya Spinnaker Parasailor. Att få grejor som passar PERFEKT, när man jobbat mer än en dag, för att få bort den gamla under watermakern, det är lycka. Att alla nödvändiga kopplingar packats med gör jobbet nice.

Med allt på plats igen inkl. Watermakern så strulade den, men med stort engagemang från Ronny på Mastervolt gick problemen att lösa, en hängd magnetventil och en ärgad salinity probe ,salttestare fick oss att återigen uppskatta servicen från våra vänner i land. Vem hittar en ”hängd” magnet ventil på telefon, jo Ronny! Nu gör vi över 100 liter bra vatten per timme och kör var dag så att allt blir varmkört till den stora sträckan på 2500 miles. Tanken är att vi skall kunna duscha och köra en tvättmaskin när vi seglar över Atlanten.

Pers vecka ombord var både så trevlig och gick så fort att vi inte hann skriva en blogg. Läs därför Pers egen. Tack för den. Vi seglade 450 M tillsammans.Även det gick fort med dygnsdistans på mer än 200 M.

Efter en vecka med reparationer och underhåll i Las Palmas kom vår Köks Mästare Anders Olsson på besök.

I rätta vindar var vi ute och fixade vår genaker, men framförallt testat vår Nya Spinnaker. Parasailorn verkade leva upp till allt vad broschyren lovar. Kolla bild och parasailor.com.

238 m2 segel med drive som klarar mer och ger lyft.

Det skall forsa om stäven!

Anders O förgyllde tillvaron ombord likväl som Per.

Att få vänner ombord som kan båtliv och segla gör allt enkelt och mycket trevligt. Livet ombord är enklare att leva när det alltid är varmt och skönt. Inga värmare, ingen nederbörd, skönt i vattnet, massor av trevliga människor. Ligger man dessutom på svaj slipper man Harbour fees.

Med Anders O ombord seglade vi till Teneriffa, hyrde bil i 2 dagar och hamnade på Teide, 3550 m i klart väder med stiltje. Gissa om ölen där uppe smakade bra.

På Teneriffa träffade vi Ulla och Christer som vi mötte första gången på Madeira. Av dem fick vi tips om att man kan lägga upp båten på Grenada, godkänt av försäkringsbolaget. Seglare är ett mycket generöst släkte som gärna delar med sig av det mesta. Angenämt och mycket trivsamt.

Vägen åter till Las Palmas gick via Puerto Mogan en söt liten by med smala gränder och låga hus, boganvilla i olika färger.

Anders O flög hem till kylan samma dag som Elisabeth W mönstrade på.

Nu har statusen ökat ytterligare. 2 kuttersmycken, som nu får chansen att tala om annat än motorer, vinschar, segel, LED lampor…..

Nu är vi tillbaka i Puerto Mogan efter att ha testa spinnakern igen.

Idag är det 3 veckor till start för vår segling över Atlanten och vi känner oss varma i kläderna (shorts) 26 grader i vattnet och ALLT fungerar ombord.

Vi ser fram mot att få vår erfarna besättning till Las Palmas.

Styrbjörns stora fina Logga å akterspegeln, hoppas vi många skall få njuta av….

Varma seglarhälsningar.

Annette och Anders

Tur att vinden är fri...

2009-10-11T23:08:00.000-07:00

Blogg 11/10 2009

Att segla från Lagos i Sydvästra Portugal, var att lämna Europas fastland för hur länge vet vi inte. Det kände lite stort.

Telefonerna fungerade trots att vi inte såg land 25 M ut från kusten, med 450 M till nästa hamn. 450 M är för den oinvigde ca dubbelt så långt som en seglare i snitt gör på ett år.
Vi gjorde dessa M på 2,5 dygn. Halva tiden var dock stiltje eller nästintill varför motorn fick göra sitt.

Seglingen till Madeira gick via Porto Santo, en ögrupp vi tidigare inte ens hört talas om.
Ja, vi hade väl upptäckt den på radarn om inte annat….

Porto Santo ligger 25 M NO Madeira ca 2 timmar med färja från Funchal och med en fin marina. Ett ställe att rekommendera med oändliga fina sandstränder och ett tempo som gör välbefinnandet en stor tjänst, precis som de otroligt sympatiska portugiserna vi möter över allt.

Golfbanan designad av Seve Ballesteros låg som en stor oas mitt på den karga ön.
13:e hålets green tangerade nordsidan på ön och tittar man ut över det minimala staketet såg man havet bryta mot klipporna 100 meter nedanför.
Annette gjorde en bra runda på denna fina bana som får 36 hål till 2010. Åk och kolla!

I hamnen träffade vi flera svenskar, där bland annat paret Ingrid och Jonas gjorde det starkaste intrycket på oss.
I belysningen av deras projekt verkar vårt projekt blekna en del.
De seglade en Sven Yrvind designad båt, med gaffelrigg, som de byggt själva. Riggen var inte högre än vår radarstolpe.

Båten var mycket sjövärdig och besättningen mycket kunnig och samspelt. Tur var väl det då det inte fanns plats varken för fler eller någonstans att dra sig tillbaka.

Däremot har de aldrig problem eller service på toa, duschar, generatorer, inombordare, kylskåp, frysar, pumpar, hydraulsystem eller septiktankar.

Vi hade förmånen att umgås och Annette bjöd dem ombord på vin och ost en kväll. Mycket trevligt.

29/9 lämnade vi med saknad Porto Santo och lyckades tack vare den mycket trevliga hamnkaptenen där och hans kontakter, ordna kajplats i nästa hamn på Madeira.
Hans namn var Nelson och vi fick veta att han gick under smeknamnet Admiral Nelson. Kan namnet Victory på vår båt ha bidragit till att han hjälpte oss?!

Det var vissa svårigheter att få hamnplats, då seglingen ”Mini Transit” går från La Rochell till Brasilien med stopover i Funchal. Ca 60 st startande tog upp alla gästplatser i Funchal, varför ”vår” hamn Marina da Quinta do Lorde också egentligen var full.

Det blev motorgång i stiltje till Madeira och vi kunde göra svängar för att se massor, totalt 16 st sköldpaddor, som låg och solade sig i det blanka vattnet.

Eftersom resten av veckan blev både regning och blåsig var det inte mycket att skriva hem om, varför vi låter bli.

Behållningen blir istället att Per ringer och meddelar ankomst Madeira och avmönstring Las Palmas ca 10 dagar senare.

Med Per ombord vrider vinden och vi får en fantastik segling till Isla de Graciosa en ö NV Lanzarote. Det blev 265 M på 1,5 dygn. Förutom delfiner och sköldpaddor fick Annette väja för en val som låg i vägen. Man undrar vad alternativet hade inneburit.
Valen var i sällskap med ytterligare 2 st.

Isla Graciosa är en liten by med låga vita stenhus och bara sand på gatorna något som skulle varit skådeplatsen för the Good the Bad and the Ugly med Clint Eastwood.
Här gick klockorna långsamt, men på en bar vid hamnen ordnade vi kvällsmat.
Inklareringen följande dag var smärtfri. Polisen var på sjukbesök, så det hoppade vi över.

Nästa dag 8/10 använde vi förmiddagen till bad och sol i en härlig bay strax söder om hamninloppet i sjölä för de långa Atlantvågorna som rullade in i sundet mellan Isla Grasciosa och Lanzarote.

Porto Calero på Lanzarotes ostsida blev vårt nästa stopp. En jätteanläggning (privatägd) av yppersta klass, med mängder av restauranger och affärer inom hamnområdet. Bild på en av de stora ca 35 cm höga polerade mässingspollarna säger det mesta.

Då dieseln är 5-6 kr billigare på Kanarieöarna än i tidigare hamnar fyllde vi upp med över 600 liter.

På Gran Canaria har vi en ny varmvattenberedare och en ny spinnaker (ett Parasail) som väntar varför vi seglar dit på måndag (12/10).

Idag söndag är vi som vanliga turister; hyrbil, sightseeing, bad och en öl i baren. Värmen är underbar, nästan alla frukostar i sittbrunnen och massor färsk frukt.

Solen styr alltmer vår dygnsrytm. Inte minst på kvällarna då vi har som mål att komma i hamn 1 timme före solnedgång, som inträffar ca 19.30.

Seglar vi dygnsseglingar har vi förutom en oslagbar stjärnhimmel både soluppgång och solnedgång i havet.

Det är tur att vinden är fri.

Annette och Anders

Blogg VIII

2009-09-23T02:04:00.000-07:00

Cascais var en positiv upplevelse.

En bestående erfarenhet var när José, tidigare återförsäljare av varmvattenberedare, hjälpte oss att beställa en ny varmvattenberedare.
Han kunde ”ALLT” om längd, bredd, höjd och kopplingar.
Artnr. och allt stämde och vi bekräftade alla data OK bra! Och leverans till marinan.
José betalade med sitt kontokort för bästa villkor.
Det som kom var däremot någon helt annan beredare.
”Ja, vi hade ingen annan i lager” säger generalagenten. Att vi ringde till Magnus på
Blue-Peter i Henån kändes förlösande. Han fixar en riktig beredare.
Staffan Asp som bl.a. byggt vår båt, är en ständigt positiv källa till info och kontakter.
Tack Staffan!

Man ruttnar i hamn och förr eller senare vill man vidare.

Nästa hamn blev Vilamoura, kanonfint enligt mångas utsago, 165 M från Cascais på Algarvekusten. Någon mer Turistico marina får man leta efter.

På morgon träffar vi en fryntlig halvt portugis/afrikan, vi frågar honom var man kan köpa bröd. Han hämtar sin bil och visar oss en supermarcado. Han tar oss även till en fantastisk fisk- och frukt/grönsaksmarknad. Jag frågade om det fanns några golfbanor i närheten, detta är golfarnas meka säger han och körde oss även dit.

Nästa dag åker vi till Victoria Golfclub, Vilamoura. Där skall spelas Masters i oktober. Behållningen var en mycket annorlunda golfrunda, Vi var helt ensamma på banan.
Vi såg inte en enda golfare…. Rundan tog 2 ½ timme. Storkar, sköldpaddor och en hel del andra för oss ovanliga fåglar var med på banan.

Nu kände vi att vi vill kunde Vilamoura, så vi bestämde oss för att segla till Lagos bara 35 M. Startade ganska sent för det var ju inte så långt.
Nu visade det sig att vi fick 15-17 meter rakt i näsan så vi bestämde oss för att gå in i en hamn som heter Albufeira bara 10 M från Vilamoura. Där var det inte mycket att skriva hem om. Därför bifogar vi en bild. Handboken talar om Legoland. Döm själv. All business is local. Vi träffade en varvsägare som tipsade oss om en fantastisk fiskerestaurang. ”Turn left after the harbour up the hill and you will find a white building. Not until you are inside you see it's a restaurant. Anspråkslös bricklunchstuk. Skillnaden var dock den att du kunde välja mellan ostron bläckfisk och 10 olika fiskanrättningar som sedan lagades a la minute.

Vi stannade i Albufeira endast över natten, för att nästa dag segla vidare till Lagos.

Lagos är en mysig marina med många ARC båtar. En fin gammal stad med gamla anor. (Slavhandel)

Fantastiska stränder med otroliga grottor, som under högvatten går att åka igenom och runt.

Laddar för att segla till Porto Santo imorgon. Gå in på www.porto-santo.com

Skall bara ladda hem en Grib fil för att se att vindarna är med oss.

Soliga varma hälsningar
Annette och Anders

Thats what friends are for

2009-09-14T04:32:00.000-07:00

Paradisöarna (Islas Cies) som vi nämnde i vår senaste blogg krävde 1 månads pappersarbete för att besöka för ankring, då de är naturpark.

En vänlig Australiensare vi träffade på hamnkontoret hörde vårt samtal där ang. öarna och han nämnde att han just legat där i 5 dagar utan tillstånd.

Vi seglade naturligtvis dit. Vi vet nu att det går att ligga där 2 dagar… och att stanna längre vore heller inget fel beslut.
Långa härliga vandringsleder, vilka alla slutade på samma uteservering med utsikt över stränder och havet.

För att komma till Kanarieöarna går det inte att stanna i Paradiset.
Väderrapporten gav underlag för segling.
När vi lättat ankar pekade kurslinjen och vind indikatorn åt samma riktning, men åt motsatt håll. Motvind IGEN! Och det dröjde inte länge förrän också tät dimma gav oss nya utmaningar. Belöningen kom efter lunch, sol, värme, slör 8 m/sek och då åkte mössa och sockar av.

Med 8 – 9 knop kom vi i god tid före mörkret till Leixões, men efter hamnkontorets öppningstid.
Portugal är noga med skeppsdokument, men så länge vi låg vid Visitors Pontoon kunde vi gå i land.
Tänk vad telefon och VHF ger möjlighet till problemlösning. Alla är dessutom både vänliga och Mycket hjälpsamma. Vill man dessutom ha en Berth på 17,6 meter, verkar det konstigt nog inte som ett problem tvärtom.
Harbourmaster vet väl att hans lön oftast kommer från harbourfees.

Figuera da Foz blev en positiv upplevelse med bl.a. en Guide på Turistoffice som kunde en hel del om svensk fotboll i synnerhet jämfört med oss…

Med ett bra elsystem kopplade vi inte in landström direkt och väl var väl det då ett fel i landströmmen gav 380 Volt i stället för 220 Volt.
En holländare vid bryggan fick en brand i sitt elsystem.

När vi bunkrat kändes Nazaré 35 M bort, som en lagom etapp då vi kom iväg först kl. 15.

Först kom harbourmaster, en engelskman som med pipan i mun såg ut som en lolypop, Han gav oss en plats och meddelade att snart kommer Polizia, därefter registrering på hamnkontoret, därefter ny registrering hos gränspolisen och därefter dag 2, check out hos ytterligare en med axelklaffar för att få deposit och betala hamnavgift. När det tar 15 minuter att skriva ut ett kvitto och 4 ggr talat om längd på båten känns det underbart att inte ha bråttom, även om dags etappen är 65 sjömil till Cascais utanför Lissabon.

Det visade sig vara en segling innehållande mer än 65 M.
Med 4-7 m/sek i rapporten och verkligheten slörade vi hela dagen med 6-9 knop. Ca 5 M från Cascais fick vi en riktig körare på 23 m/sek, något som vår Genaker inte gillade till skillnad från segelmakaren i Marina de Cascais, som ett par ggr i veckan får in sönderblåsta segel för reparation.

Det är helt enkelt ett blåshål JUST DÄR!
Ingenting om detta i Pilot books eller i väderleksrapporten. ”Alla” i hamnen bekräftar att så är det alltid där.

Medan vi väntat på reparationen har vi handlat dykutrustning med hjälp av José.
José är technical ingeneer på Princess Cruiser Line, bjuder oss på Sightseeing, men vi nöjer oss med en tur till dykbutik.
Vi får goda råd av José och efter ett tag får vi veta att vår José har 5000 dyk timmar och är proff instruktör, jobbat med dyk på oljeplattformar och hittat diamanter i Orinocofloden.
När all dyk utrustning är inhandlad, vi var i 3 butiker, en hel dag i Lissabon, ville José testa att allt verkligen fungerade. Dykning kräver säkerhet.
Kompressorn vi nyinstallerat, är gjord för 300 Bar tryck. Dyk utrustningen är för 200 Bar.
Nu går det ytterligare 10 samtal och 2 dagar för att få detta att stämma. Vi undrar hur vi fixat detta utan vår portugisiska vän, chaufför, tekniker, dyk instruktör och som dessutom gör det ”for Friendship”?

Hela tiden händer det så mycket så att en bloggrapport knappt blir till.

Vår ambition är definitiv att skärpa oss.

Nu går kompressorn till kylen och frysen i stället för värmarna och flugsmällaren ligger redo.

Vi har nu 225 Bar i dyktuben och hoppas att använda den luften till annat än att ta rep ur propellern.

Har hyrt bil i dag för att spela golf och åka till Sintra, sen får vi se vart det blåser.

Annette och Anders

Blogg 29/8

2009-08-31T13:35:00.000-07:00

Att skriva en blogg från La Coruña är enkelt: ”Fantastico”.

Vi har blivit kompisar med El President German och hans närmaste man, som bl a bokade bord till lunchen på Yacht clubbens terrass dagen för avsegling 25/8. Service på högsta nivå.

Det började med att Anders efter ankomst till Coruña stod på pontonen och kollade förtöjningar, rigg och ordning i största allmänhet. Då kom 3 gentlemän ut på pontonen och ställde sig bredvid och tittad och kommenterade. Efter någon minut klev jag ombord. Då började de ställa frågor om båten och frågade hur länge vi skulle stanna.
Jag frågade om tips på en bra Tapas restaurang. Det kom flera förslag jämte en fråga om vi kom till vinprovningen på klubben om torsdag? Ja, hur blir man inviterad? Ligger ni här i Yachtklubben har ni en given inbjudan det vet min vän här och pekar på den äldste med Rolexklocka, han är klubbens president.

Med nyvunna norska vänner på en Najad 57, Ko-Ko, åt vi middag på klubben 2 kvällar.
Inkl. miljö, 3 rätter med drink, öl, vin och kaffe för 25 Euro är prisvärt.
Blir man dessutom bjuden på en drink hos Gräddan efterpå, är det lätt att förstå att lunchen vi blev inviterade till dagen därpå, inte började förrän efter 15.00.

Vi blev också ombedda att skriva en rad om våra äventyr i gästboken. Detta gjorde vi högtidligen i styrelserummet, som låg på ett eget plan i huset med en separat hiss….
Förutom de blå mattorna och mahognypanelen bjöds vi på öl och Tapas serverat av vitklädd kypare med axelklaffar.

Spaniens kung Juan Carlos har också skrivit i samma gästbok, fick vi visat oss. Våra spanska vänner förklarade att även Franco tillbringat sina somrar i La Coruña och på Yacht Clubben.
I dessa kretsar beskrevs han som lugn och försynt. Huruvida Franco blev ombedd att skriva i den helfranska gästboken framgick inte. Det kändes inte passande att fråga heller.

Vår tid i La Coruña blev längre än som behövdes för att vänta på reservdelar till Watermakern och varmvattenberedaren som Eric skickat med DHL. Våra grabbar Oscar och Eric ger oss en fantastisk ”Markservice” av allt det vi lämnat bakom oss.

Förutom att reparationerna tog viss tid, så hade stan stor dragningskraft, helt enkelt en mysig stad med smala gränder. Tänk en 500 meter lång gata med BARA uteserveringar, vilken puls!

Förr eller senare ruttnar man i hamn. Vi skulle vidare runt Hörnet NV Spanien med kurs som började på ca 2900 för att sedan vrida moturs och sluta på 830.

Det var som att runda Sörlandet i Norge -08 med Elisabeth och Christer. Precis dit man styrde kom vinden ifrån.
Sista biten in mot Baiona gick det dessutom trögt. Vi hade fått fisketöj i propellern. En dykare ordnades genom Yacht Clubben och han plockade upp ca 10-25 kg tågvirke (torrvikt).

Nu blir det att skaffa tuber och en PCB. Dykarkompressor är redan på plats.
Det är tydligen så att det är som beräknat, inte om utan när man får något i propellern. Våra vänner på Najad 57 fick bada redan i engelska kanalen.

Vädret har de senaste 14 dagarna varit högtryck och Gribfilerna Annette laddar ner har liknat varandra, lite vind, lite dimma, lagom temperatur och mycket sol.

Nu blir det 2 dagar vi Spanska Paradisöarna Islas Cies 6 M NV Baiona, en ankringsplats med sandstränder.

Planerna är därefter Portugal, Porto, Cascais ev. Lagos och kanske någon bra marina på Madeira innan vi når Kanarieöarna.

Soliga hälsningar
Annette och Anders

Blandade bilder

2009-08-20T11:53:00.000-07:00

Viva España

2009-08-20T11:52:00.000-07:00

La Coruna den 20 augusti

Våra dagar i St Malo var fyllda med kontakter med våra Vänner vi gjort affärer med i över 20 år.
Oscar och Anna förgyllde besöket ytterligare med både sin närvaro, sociala kompetens och Flytande Franska. Royal treatment fick vi som vanligt.

Annette, Oscar och Michel spelade golf på en fantastisk bana. Annette vann.

På väg till Brest fann vi en trevlig hamn Lezardieux, vilken kan angöras 24 timmar om dygnet, något som inte är givet med 7 meter tidvatten. Som i St Malo måste man slussa in.

Brest var inget att skriva hem om. Dessutom mönstrade Oscar och Anna av efter en trevlig vecka tillsammans ombord.

Annette som bl a ansvarar för kommunikation och säkerhet laddade ner Ugrip fil med väder över Biscaya.
Rapporten lovade max 8 m/sek. Vi tankade fullt och det innebär + 1100 l eller 1300 sjömil range.
Biscaya låg största delen helt blankt, vid flera tillfälle kunde vi spegla oss i vattnet som började närma sig 20 grader.

Stjärnklara nätter där inget ljus från land stör ger en fantastisk himmel.
Ackompanjerade av delfinerna som kommer som en kombination av torpeder och kometer, där marelden får hela delfinen att lysa.
När de hoppar upp och samtidigt andas ljudligt ger det en spöklig känsla helt ensamma långt ute på havet.

Tidiga morgonen 60 M kvar till La Coruna kom dock dimma med 30 meters sikt.
AIS, Digital Radar och C-Maps gör att man glömmer att avge mistsignal i dimman.
Vi hörde själva inga signaler, är det avveckling eller utveckling?!

Väl i hamn lättade dimman och Harbour Master lotsade in oss till bästa platsen nära Royal Nautico Yacht Club.
Vi blev uppvaktade med 3 flaskor vin från hamnen och är bjudna på vinprovning torsdag kväll (20:e)
Fredag kväll serverar Klubben buffé free of charge.
Här har både Marstrand och Sandhamn mycket att lära.
Här finns mycket att studera bl a de kulturella Tapas restaurangerna.

Nu när short och pikétröja gäller och cheddar osten är slut börjar vi förstå vad vi givit oss in på.

Nu väntar vi bara på att DHL skall leverera lite reservdelar som Oscar och Eric fixat.

I La Coruna gör det inget om vi får vänta ett tag.
Dessutom ligger vi 12 dagar före i schemat.

Allt väl ombord.

Annette och Anders

2009-08-17T15:07:00.000-07:00

Ostron, cheddar och segling såklart

2009-08-17T15:04:00.000-07:00

Vistelsen i Dublin kännetecknades av sviterna efter mindre bra Ostron i Malahide.

Här kom det in ytterligare en svensk båt med destination Väst Indien. Eftersom vi inte mådde så bra hann vi aldrig bekanta oss närmre med dem.

Vi tog en spontan lay-day och lyckades fixa sjökort över Scilly-Isles.
Royal Marine Hotel från 1800-talet, med gäster förutom oss, hade haft besök av Helan och Halvan/Laruell and Hardy och Frankie Boy.
Man får en lunch och WiFee för nästan samma pengar som på Macdonalds, men i första klass miljö.

Efter Dublin levde vi riktigt sparsamt i 36 timmar för att i 10-15 m nästan på näsan 45-500 ta oss 201 M till Scilly Isles.

Vi hittade ett gatt i 1570 mellan 2 öar, Tresco och Bryher. Kargt och vackert, skummet yrde av vågorna, atlantens dyningar som slog mot de branta klipporna. Detta syntes på mer än 6 M, Islandsberg och Tjurpannan kan möjligen ge en antydan om liknande, då västan står på bra.
Lugnet i viken visade sig innehålla många bojar att förtöja i med 3 ton i botten.
Annette har blivit riktigt duktig på att fiska upp Pick up lines från badplattformen, ungefär som man överbord.
Varför heter det förresten ”Man över bord”? Ramlar aldrig damer i sjön?

Man säger ”Se Neapel sedan dö”. Vi får tillägga Scilly Isles. Här skulle Anders i Fagerhult sagt, att det är Onödigt vackert.

Man har heller inte sett en trädgård, om man inte besökt ABBey Garden på Tresco med växter från hela världen.
I välkomstdokumentet som vi fick från Harbourmaster står det att ”Harbourmaster and dogs should be kept a leads at all times”.

På den lilla ön Bryher, 72 invånare, fanns Pub och vi kunde beställa Hummer från en fiskare, till nästa dag, för att fira 1:a Augusti, 32 år sedan vi träffades.

På största ön St Marys gick vi fel till golfbanan och hamnade på en servering med utsikt över hamnen och i horisonten Bishops Rock Lighthouse. Trots sina 40 meter var de tvungna att bygga till den ett par våningar för att inte få havets skum på rutorna.
Mången Steamer Skipper har nog stått med stoppur för att stämma av om de lyckats ”Ro Hem” the Blue Ribbon dvs fartrekordet över Atlanten för passagerarbåtar.

3 Augusti dök Lizards Point upp ur dimman. Här är fler vrakmarkeringar i sjökortet än djupmarkeringar. Både vår Herre och krigen har skördat sina offer.
Vi höll oss på behörigt avstånd.
Tiden får vattnet att koka och strömvirvlarna får autopiloten ur balans. Det kan ju bero på att vi ställer ”Respons” på låg nivå för att spara el och wear and tear.
e
I Falmouth fick vi bästa platsen vi det berömda varvet Pendennis, som just höll på att leverans fixa en 100 fotare. Mycket vacker. Toe railen var så fint lackad att de höll på att fixa skydd över den…..
Vår toe rail, också i teak, blir fin av saltvatten.

Vädret inspirerar inte till utflykter. Promenad i regnet. När man hittar ett bra lunchställe är det belöningen.

I Falmouth hittade vi små riktigt bra krogar.
På Bosums Marine Shop köpte vi några småblock, för att ta hem på backstagen, vilka annars hänger och skäggar i lä, antingen i seglet eller på bommen.
Tack vare Chrille så har vi lätta backstag i PBO som går att styra, inte så mycket dö kraft.
You got what you pay for, så var det också på Pendennis, 2 nätter för under £ 100……

Goda råd är inte alltid dyra. För att kolla lasten på uthalet ringde jag Hampus på Riggarna. Han var på Shettlands öarna på någon Pub, det lät så.

Som väl insatt i vår rigg, vilken han och Mattias har helt gått igenom i vinter ställer Hampus alltid upp med goda råd.
När han frågar om allt är väl ombord, får han veta att Autopiloten är kinkig och går från Auto till Standby, en sällan trevlig överraskning Hampus skjuter frågan vidare till sin Skipper Bengt på ”Life at Extreme”, en annan Farr båt, om han har någon erfarenhet av detta.
Jodå, vi hade fukt i kretskortet i vår 7000 tangentbord och bytte detta.
Tack och lov hade vi en sådan styrenhet i reserv och med 150 M ytterligare, har vi nu kommit till Jersey utan ”Standby”. Jaget är som om rorsman somnar vi ratten…...

Än så länge har vi inte haft medvind och Gennaker, för då stiger priset på misstagen.

Det säg att det är dyrt att segla, det tror vi inte. Vad jag vet går det bara åt pengar när vi är i land….

Nu skall vi hyra en bil för att ta oss runt Jersey.

Nu är det varmt och sol precis som i går och det är 3:e dagen sedan starten som inte värmarna går. Vattentemperaturen har gått upp till 16 grader.

När Oscar och Anna kommer till St Malo får vi Internet ombord. Dels kan vi skicka enklare och kortare info. (ej bilder), dels kan vi nås och ringa på telefon.

Till frukosten idag tog Cheddar osten från Sverige slut, ett mått på att vi fjärmar oss Sverige.

Annette & Anders

Blogg III

2009-07-28T08:20:00.000-07:00

Caledonien Canal har många likheter med Göta Kanal, som är en Vänortskanal från samma tidsepok, start först 1820 med bla samma ingenjörer.

Vi gjorde en halv lay-day före sista slussarna och gjorde ett studiebesök dels på puben men även till Fort Williams, staden vid kanalens mynning. Vi tog bussen!!!! dit, men var eniga om att snabbt ta oss därifrån med taxi tillbaka till Victory.

21 juli hade vi återigen flyt med slussningen och kl. 07.55 åkte vi ut på havet, stiltje, sol och mycket vackert att se.

Där det var som vackrast ringer Oscar och talar om var vi är, kurs och fart. (AIS)

Vi har sällan landström, varför vi spar ström och stänger av allt inkl. AIS när vi inte är till sjöss. Från land kan man se oss på www.marintraffic.com och www.shipais.com bara nära kusten och där det finns kuststationer för AIS kommunikation.

Här gäller INTE: ”att syns man inte så finns man inte”. Vi i branschen får väl kalla AIS för ett intermittent spårämne.

Oban bjöd på förtöjning längs ett skolfartyg vid kaj, regn, nostalgi med Whiskey shopping på Oban Destillery. Vi hann även med en lunch på en fiskerestaurang med ett varsitt dussin Ostron och Scallops + mörkt öl.

Vi seglade på em i lite vind som sedan ökade till kuling och passerade vatten med nästan 4 knop ström, 35 m djupt.

Med ca 10 knop övergrund ändrades kursen 40 grader i en kokande gryta.

Väl framme vid Crinan Canal droppade vi ankare men skippade land på kvällen till förmån för en fin frukost på Crinan Hotel. Dukat bord med brutna servetter.

När nätverk för Email inte fungerar, tempot har varit högt, är det lätt att bli efter i rapporteringen. För att komma ifatt får vi hoppa över lite dock inga grund. Ägaren hade haft besök av vår kung.

22/7 sken solen och vi såg Lagavullin och Laphroaig Destilleri tvärs SB .

I hamninloppet till Port Ellen, Isaly stötte vi på den svenska båten HR 43. Eric skall vara med och segla hem den båten från Inverness.

23/7 lättade vi ankar för att segla till Bally Castle där vi intog Fish and Chips gjord på absolut färsk torsk. Marina Hotel bjöd på frukost (Björn bjöd) och vi fick in UGRIB i datorn så nu är vi säkra på När det skall regna. Man kan inte få allt för pengar, men ibland mer. Hotellet bjöd på free datauppkoppling.

24/7 kl. 20.00 får Bangor NO Belfast äntligen sin Victory. Vi slarvade med planeringen och hade tiden mot oss. Vi har nu lärt oss simuleringen som finns med både tiden, kurvor och strömmar såväl knop som riktning.

25/7 kastade vill loss redan 07.45 då vi hade 63 M till nästa hamn Malahide. Åter motvind, sen ankomst, tidvattnet på väg ut, low tide, lång forsande kanal in 2M med 2,5-4,5 knop mot. Ekolodet visade som lägst 1,9. Det var nog gräs på botten…….. Båten framför oss ca 37 fot gick på sandbanken, men kom loss. Väl i hamnen var det 3,5 meter.

Björn frågade om Victory Too kan stå på vingkölen, och det kan hon men vi bekräftar inte det. En dubbel förtöjnings lugnade nerverna något.

Vi kalibrerade offset på lodet från ”0” till +0,6 meter. Mätt börvärde dvs pos.givare under VL är 0,9 m.

En annan upplevelse var att båda navigationssystemen gick i baklås, då vi skalade upp/ner 10 ggr i rask takt med all info i displayen, blev det för mycket. Vi ringer då en Vän, Stefan Andersson, som oförtrutet genom åren och hela projektet hjälpt oss till rätta. En omstart med Factory Reset gjorde susen.

26/7 var lay-day, med golf för Annette och Björn.

27/7 08.00 mönstrade Björn av för att flyga hem Ryamattan från Dublin till Göteborg.

Alla som känner Björn vet att han lämnar en stor saknad efter sig.

Efter ett tips att gå till Howth 3 M på vägen till Dun Laoghaire för att tanka billig disel, 321 liter för 162 Euro, ger ett pris på SEK 5,50/l. En glädje som varade tills vi betalade hamnavgiften i Dun Laoghaire. I hamnbassängen i Howth var det ett stort antal Harbour seals. Stora och feta.

28/7 Vi väntar på rätt vind, W på onsdag, istället för dagen SSW.

Vi skall i land och köpa några sjökort och siktar på Scllly Island ca 200 M.

Tvättmaskinen jobbar och vi tänker ta en Pint of Smittwicks.

Annette och Anders

Vill du följa Victory too på dess färd jorden runt?

2009-07-21T04:56:00.000-07:00

Gå in på http://www.shipais.com/ och följ Anders & Annette på deras fantastiska resa. För tillfället befinner sig Victory Too utanför Oban på väg mot Islay. Klicka på västra Skottland så hittar ni båten.

Rapport från Skottland

2009-07-21T04:51:00.000-07:00

Efter avskedskalaset hemma där ”Alla” som inte var långt bort på semester var där.
De avseglade hade aldrig lyckats med Kalas om inte våra ungdomar Oscar,Eric, Anna och Amanda hade skött ruljansen.
Avskedet finaldag blev inte den 13. 14:e var rara flickor och kramade, vinkade av i Långedrag.
Gåshud blandat med tårar och vi ses snart gav en stark upplevelse.
Vi hade i alla fall tur med vädret. Solen sken.
För belackarna som påstod att efter Skagen kommer vi tillbaka, eller väster om hamnkontoret ligger bara Packhuset och Christiansen.
Vi besiktigade båda med ny fakta i bagaget. Rödspättan har gått från 125 Dkr till 185 Dkr sen senast. Ölen verkar nästan ha kommit upp i sitt rätta pris....

Bortanför horisonten ligger Nordsjön, vi hoppade ”över” Norge. Nessie i Loch Ness lockade mera.
Nordsjön visade en snäll sida t o m för lite vind. När den sedan kom var det från N, NNO 8-12 m.
Vi förtöjde Invervess 18/7 02.30 och gick igen 08.20 för att börja slussningen i Kaldedonien Canal där vi började med att tanka 393 l diesel för 50 gångtimmar.
Denna blogg I.Kommer även med rapport II beroende på ”Kanalbrist” på nätet.
Fort Augustus ca ½ vägs angjordes vid 18 tiden. Det blev både öl och mat. Puben hade restaurang.
19 juli har vi åter tur, ”uppe tidigt” och kommer igenom först i de 5 slussarna.
Det ger tid till en Golf Runda, 9 hål, för Annette och Björn på Fort Augustus Golf Club. Fairway hade bredden att ½ greenfee vore fair (FC:s kommentar).
På kvällen ringde Björn efter skjuts till en fin restaurang med utsikt över berget Ben Nevis. Maten var lika god som stämningen. GT och Mary var givna gäster.
Det är en överraskning att ligga på wischan och komma till en oas.

Gamla körsbärskärnor och träflis i septiktanken gav avkastning på såväl verktyg som nya spolslangen i sittbrunnen.
Vi underskattar värdet av frisk luft och vinylhandskar.
Vädret gör att vi uppskattar våra regnställ, Sydvester och Båda värmarna.
Nu 20 juli väntar vi på att slussa ut ur kanalen, 9 slussar. Ösregna och 15 sekundmeter. Efter lunch på puben, buss till Fort Wiliams för lite sightseeing. Middagen står Björn för (fisksoppa)
Skottarna (de som inte varit i Bohuslän) säger att Västkusten här, pending on weather, är det bästa som finns.

Vill du finna ut vad som gäller, hör av Dig.

Annette, Anders, Björn

För och akter tisdag 14/7

2009-07-12T12:26:00.000-07:00

Hej kära vänner och närmast sörjande!

Välkomna till vår blogg: Victory Too. Här på bloggen kommer vi att med att jämna mellanrum skriva inlägg om vår jordenruntseglats. Vi hoppas kunna skriva uppdateringar om båtens position, våra eskapader och andra blandade upplevelser. Lite beroende på tillgången till internet kommer nog bloggandet att vara intermittent. Men vi har ambitionen att skriva så ofta som vi får möjlighet.

I bloggen kommer vi även att presentera lite information för alla er som har fått inbjudan att segla med oss på sträckor runt jorden, så att ni vet var båten kommer befinna sig och vilka kojer som är lediga.

På tisdag är det som sagt för och akter från GKSS och Långedrag och vi ämnar sätta kursen mot Skagen och med obligatoriska besök på Harald Christiansen, Ruths hotel, Packhuset och Havnegrillen innan vi stävar mot norska Sörlandet och senare vidare mot Skottland och ner genom Europa.

Välkomna och hoppas att vi får se er på de sju haven.

Annette & Anders